Sofias reflektioner När Läkarförbundet bildades för 120 år sedan var antalet medlemmar 900. Av dessa var endast tio kvinnor. I dag består den yrkesverksamma läkarkåren av ungefär lika många kvinnor som män.

Reflektioner från Sofia Pynta och klä granen, träffa släkt och vänner, köpa julklappar, äta alltför många varianter av julbord samt få tid att varva ner och samla kraft inför nästa år. Så ser ungefär årets sista veckor ut för många, även för mig. Men för en stor del av våra medlemmar och kollegor är detta en romantiserad bild. Tidningsrubrikerna har duggat tätt under julen: ”Brist på personal”, ”Stabsläge” ”Virustoppar”, ”Värsta julen någonsin”. Och visst, det har varit en exceptionell situation, men ärligt talat så är det mer eller mindre samma visa varje år. Tyvärr.

Reflektioner från Sofia Jag blev medlem i Läkarförbundet 2004. För mig var det ett viktigt steg och ställningstagande att bli medlem. Jag ville vara en del av något större. Därför kändes det också naturligt att så småningom tacka ja när jag blev tillfrågad att representera medlemmarna som förtroendevald.

Reflektioner från Sofia Jag ville tidigt bli läkare – till en början kanske utifrån en romantiserad bild av tillvaron på sjukhus men sedan alltmer utifrån en nyfikenhet och en önskan att göra skillnad. Att förstå, möta och hjälpa individer utifrån deras egna förutsättningar. Men ibland har priset för mig som enskild individ varit högt.

Reflektioner från Sofia En av våra grundläggande demokratiska rättigheter – att varje medborgare får rösta i det allmänna valet – är långt ifrån alla förunnat. Men för oss som bor i Sverige är det en självklarhet och vart fjärde år går vi till vallokalen och röstar på det parti som ligger i linje med våra värderingar och åsikter. För egen del är denna händelse näst intill högtidlig; det känns stort och viktigt varje gång jag röstar.