Jag kände mig förminskad och förödmjukad

Jag minns särskilt en händelse för många år sedan. Det var tidigt i min karriär, på en av många placeringar under läkarprogrammet. Instruktören för dagen var en äldre manlig läkarkollega som verkade måttligt intresserad av att utbilda mig. Jag genomförde min första elkonvertering för att behandla ett förmaksflimmer. Känslan av att göra den här typen av behandlingar för första gången är stark, för några sekunder får man testa på att vara läkare på riktigt. Jag minns att jag kände en enorm stolthet och glädje.

Efteråt kom jag och den äldre manliga kollegan in ett fullsatt fikarum varpå han högt och tydligt deklarerade för alla: ”nu har jag tagit hennes oskuld”. Han valde att förstöra mitt ögonblick med ett sexistiskt och dåligt skämt. Alla i fikarummet förstod att det var ett skämt och att det inte hade skett någon sexuell aktivitet mellan oss, men jag upplevde ändå ett väldigt obehag. Jag kände mig förminskad och förödmjukad.

I efterhand har jag funderat på varför jag inte sa ifrån eller agerade. Tyvärr är detta en vanlig reaktion när man blir utsatta för kränkande särbehandling. Man lägger skulden på sig själv och funderar på hur man borde betett sig annorlunda, när det i mitt fall egentligen är den manliga kollegan som behöver rannsaka sig själv och sitt beteende. Tack och lov har det skett en ökad medvetenhet sedan #metoo och läkarnas upprop; #utantystandsplikt, men vi vet att kvinnor i större utsträckning än män fortfarande utsätts för kränkande särbehandling och sexuella trakasserier.

”Vi vet att kvinnor i större utsträckning än män fortfarande utsätts för kränkande särbehandling och sexuella trakasserier”

I Läkarförbundets senaste rapport ”Jämställdhetsrapporten” bekräftas bilden av att kvinnors arbetsmiljö är sämre än männens. Det finns såklart många faktorer som påverkar arbetsmiljön, varav en är hur man bemöter och pratar med varandra. En av fyra kvinnliga läkare uppger att de under det senast året funderat på att helt lämna läkaryrket just på grund av hur de behandlas som kvinnliga läkare. Samtidigt skriker vården efter duktig och kompetent personal.

Jag hoppas att vår rapport är en väckarklocka för vårdens arbetsgivare. Ingen kollega ska uppleva det jag var med om den dagen i fikarummet – det är oacceptabelt att uttrycka sig såsom den manliga läkaren gjorde. För att kunna behålla personal måste arbetsgivaren se till att arbetsmiljön är fri från diskriminering och kränkning; en arbetsplats där både män och kvinnor trivs och vill arbeta på.


Sofia Rydgren Stale, förbundsordförande


Ta del av alla Reflektioner från Sofia

Vill du prenumerera på Reflektioner från Sofia?

Via ”Reflektioner från Sofia” delar förbundsordförande Sofia Rydgren Stale med sig av personliga tankar och reflektioner utifrån Läkarförbundets politik. Registrera dig till kommande utskick, så skickas nästa text direkt till din e-post!


Namn

E-post
Lämna följande fält tomt

Jag samtycker till behandling av mina personuppgifter

Senaste nytt från TryggVård.se

6 av 10 läkare längtar bort

Risk för exitspiral. En undersökning från Läkarförbundet visar att 6 av 10 läkare överväger att byta arbetsplats, gå ned i arbetstid eller helt lämna läkaryrket, på grund av arbetsbelastningen. Undersökningen visar också att 1 av 7 läkare varje vecka tvingas skicka hem patienter som borde ha lagts in på grund av vårdplatsbrist.

arrow_forward Läs vår rapport: Läkares arbetsmiljö