Porträtt

I över 100 år har Kvinnliga läkares förening (KLF) kämpat för ett jämställt arbetsliv, men målen om lika lön och lika villkor har fortfarande inte nåtts. –Jag ser allvarligt på att kvinnliga läkare i större utsträckning vill lämna yrket. Det visar på ett strukturellt problem med arbetsmiljön. Men självklart tror jag att en förändring är möjlig, säger ordföranden Sofia Kühner.

Brister i arbetsmiljön, ett orimligt stort ansvar och en tuff jargong, så beskriver två unga kvinnliga läkare villkoren när man börjar inom yrket. Samtidigt finns en tystnadskultur inom sjukvården som gör att få vågar kritisera systemet offentligt.

Porträtt När Alice jobbade som allmänläkare utsattes hon för hot och våld vid ett par olika tillfällen. Hon rapporterade tillbuden till sin chef men sedan hände ingenting mer.

Porträtt Specialistläkaren och huvudskyddsombudet Emma Terner såg ingen annan utväg än att säga upp sig från Mälarsjukhuset, trots att hon trivdes både med kolleger och med arbetsuppgifterna i sig. "Jag har lyft frågan om otillräcklig bemanning och etisk stress otaliga gånger med ledningen, utan att få något gehör, säger hon."

På kort tid har vårdplatserna dragits ner till hälften på ortopedavdelningen på Östersunds sjukhus. Köerna till operation bara växer samtidigt som läkare måste skicka hem patienter med svåra smärtor. –Vi har gått från att vara ”det lyckliga laget” till en situation som är närmast katastrofal, säger Martin Nilsson, ST-läkare och skyddsombud.

Josefin Gerdevåg är narkosläkare på Universitetssjukhuset Örebro. Hon säger att bristen på vårdplatser är ständigt närvarande under alla arbetsdagar. –Jag drömmar om att börja morgonrapporten med att prata om patienterna, inte om bristen på vårdplatser. Det har tagit fokus från det medicinska arbetet, säger hon.