”Som underläkare förväntas du alltid ställa upp”

Porträtt Lydia och Maja har inte träffats tidigare när vi ”ses” på Teams för att prata om arbetsmiljö, arbetsvillkor och patientsäkerhet. De jobbar på sjukhus i varsin region, Lydia i södra och Maja i norra Sverige. De har också det gemensamt att de varvade läkarutbildningen med att vara föräldralediga.

Det finns också många likheter i hur de har upplevt livet som underläkare, men Lydia säger att det är inget unikt för dem.

–Jag skulle säga att nästan alla underläkare går igenom samma sak, men vi har varandra och det hjälper en del, säger Lydia.

Ingen av dem vill gå ut med sitt riktiga namn eftersom de anser att det finns en tystnadskultur både inom sjukvårdssystemet och inom läkarkåren.

–Jag upplever att det är väldigt förbjudet att kritisera och ifrågasätta både inom kåren och bland kolleger. Då anses man som gnällig och bråkig och kommer aldrig att få någon ny tjänst, säger Maja.

Liksom många andra vittnar de om en tuff arbetsmiljö för underläkare med osäkra anställningsvillkor, låga löner och obetald övertid.

–Jag arbetade på flera olika avdelningar, utan annan introduktion än ”där har du en dator”. Ofta lämnades jag ensam med ansvaret för patienterna och utan någon att fråga. Samtidigt ses det som ett lyxproblem om jag som läkare klagar på mina arbetsvillkor eftersom vi har så hög lön, säger Maja och tillägger att som underläkare tjänar man omkring 22 000–24 000 kronor i månaden och som AT-läkare 32 000–34 000 kronor.

Lydia tillägger att som underläkare får man sällan tillgång till vare sig datorutbildningar eller seminarier.

–Jag känner inte till något annat yrke där man inte erhåller någon introduktion när man börjar jobba. Det är mycket frustrerande både för oss som är nya och för kollegor som måste ta tid från sina egentliga arbetsuppgifter för att lära ut rutiner till nya läkare, säger hon.

När underläkare ges ett stort ansvar utan en trygg introdukt brister också patientsäkerheten. Lydia och Maja svarar unisont att den självklart är i fara och att det ibland inte ens går att prata om säkerhet.

–På akuten ska du ibland bedöma upp till 20 patienter och på några minuter säga om någon ska skrivas ut eller inte, ibland saknas också vitala parametrar. Det säger sig självt att risken är stor att du missar något. Men det absolut viktigaste internt är att du är snabb och håller igång flödet, säger Lydia.

Om patienten bedöms vara så dålig att hon eller han måste läggas in gör bristen på personal att det oftast saknas vårdplatser. Det finns sängar, men ingen personal som undersköterskor och sjuksköterskor, som kan ta hand om patienten.

–Vi ägnar en orimlig tid åt att leta efter lediga vårdplatser. Det läggs på den övriga stressen med att fixa mediciner, bedöma patienter och ha möten. Som underläkare förväntas du alltid ställa upp och täcka upp för alla andra, säger Maja.

Underläkarnas arbetsvillkor tror de både handlar om sjukvårdssystemet i sig, där underläkarnas tjänster ofta är oreglerade, och också om att läkarkåren är en väldigt lojal och högpresterande grupp.

–Vi är vana att prestera på topp och att vara ”bäst i klassen” och dessutom jobbar vi inom ett område där man inte får göra fel. Sedan är vi också ansvariga för våra patienter och är därför kvar tills allt är klart, både av lojalitet och för att vara duktiga, säger Maja.

Samtidigt visar siffror från Läkarförbundets arbetsmiljöenkät att alltfler läkare anser att arbetsvillkoren är ohållbara. Så många som var tredje underläkare funderar på att lämna yrket.

–Jag har frågat mig själv tusentals gånger varför jag inte utbildade mig till något annat. Men nu sitter jag här med den här långa och dyrbara utbildningen. Priset är att man kommer att gå in i väggen förr eller senare, säger Lydia.

I dag har de dock lämnat ”hundåren” som underläkare bakom sig. Maja är halvvägs genom sina AT-tjänstgöring medan Lydia just har blivit färdig specialist.

AT ska fungera som en kombination av arbete och utbildning med obligatorisk handledning. Maja berättar att hennes nuvarande handledning innebär en timmes samtal i veckan med alla AT-läkare på sjukhuset och en gemensam handledare.

–Sedan får du ett mejl ”det här är din egen handledare som du själv har ansvar för att kontakta i mån av tid.” Vissa handledare är intresserade medan andra knappt tittar på en, säger hon.

Även bland AT-läkare är det många, nästan var fjärde läkare, som överväger att byta yrke. Orsakerna är främst dålig arbetsmiljö, för hög arbetsbelastning och dålig löneutveckling.

”Ett exempel är våra pass på akuten som ska sluta klockan 21, men man går aldrig hem före midnatt om det finns patienter kvar på listan. Regeln är att man aldrig rapporterar över en patient till en annan läkare. Varje natt är det därför en AT-läkare som stannar över gratis i två, tre eller fyra timmar”

Men hur kan arbetsmiljön förbättras? Tillsammans formulerar Maja och Lydia några förslag; drägliga arbetsvillkor bland annat vad gäller övertid, högre lön (särskilt i början av karriären) och möjlighet att ta ut semester.

–Det värsta är att jag har en känsla av att det inte går att göra något. Den enda utvägen är att ta hand om dig själv så att du inte går under. Därför funderar jag att börja jobba privat, trots att jag egentligen trivs med att jobba i team på sjukhus. De gånger du känner att du verkligen hjälper någon är det fantastiskt, säger Maja.

Lydia jobbar deltid för att inte gå under och hon och hennes man funderar på ett barn till.

–Men jag oroar mig över att det inte finns någon annan att lämna över till. Om inte vi läkare ges möjligheter att ta hand om patienterna, vem ska då göra det?

Text: Carina Järvenhag