Anders Jeppsson, allmänläkare från Lund. Foto: TT

Byråkratin gick ut över patienterna och den egna hälsan

Anders Jeppsson var verksam som allmänläkare i Lund. Efter 40 år i yrket drabbades han av en utmattningsdepression. När sjukvårdsstyrningen byråkratiserades blev kärnverksamheten lidande; patienterna fick mindre tid och mer fokus hamnade istället på administration.
– Vårdpersonal har alltid haft mycket att göra. Det är maktlösheten som får folk att bli sjuka eller vilja lämna sina jobb, säger Anders Jeppsson.

Anders har alltid haft ett högt arbetstempo och har även jobbat internationellt. Hans främsta drivkraft har alltid varit att göra skillnad.

– Jag tycker om att möta människor. Att lyssna på deras berättelser och deras livserfarenheter. Det har stor betydelse både för patienten och läkaren, säger Anders.

Primärvården lider av underbemanning

I slutet på 70-talet flyttade Anders norrut och började så småningom på Timrå vårdcentral, som likt många andra vårdcentraler hade tampats med att få personal att stanna kvar.

– Jag var den första ordinarie läkaren på ett antal år. Jag lyckades värva flera kollegor till Timrå, så efter några år var vi fullbemannade. Jag hade flera chefsuppdrag när jag arbetade i Timrå. Jag njöt av den tiden och kan än i dag bli glad när jag tänker tillbaka. Det var en nybyggaranda och landstinget valde att satsa på primärvården i Västernorrland. Då utgjorde ekonomerna enbart en stödfunktion, säger Anders.

När Anders jämför med dagens situation i vården kan han bara konstatera att primärvården fortfarande lider av underbemanning och ofta blir bortprioriterad när det kommer till nya resurser. Trots att kraven ständigt ökar, enligt Anders.

”En fungerande primärvård bidrar till att kostnaderna sjunker i resten av vårdkedjan”

– En fungerande primärvård bidrar till att kostnaderna sjunker i resten av vårdkedjan. Det har varit känt sedan jag började jobba men det har inte tillåtits påverka prioriteringarna. I teorin har politikerna prioriterat primärvården, men inte i praktiken. Därför är det också allt fler som inte orkar jobba kvar där, säger Anders.

Läs även: Dags för konkreta förslag för att lösa primärvårdens utmaningar

Arbetade som rådgivare i olika länder i Afrika

Även om Anders trivdes bra i Timrå kom han till en punkt i sin karriär när han ville ha nya utmaningar. Han erbjöds en tjänst i Zambia för WHO. Där var han delaktig i att förbättra vaccinationsprocessen.

– Vi var först i världen med att genomföra en studie som visade att flergångsmateriel var farligt för patienternas säkerhet. Flera barn dog för att det inte gick att sterilisera sprutor och nålar ordentligt. Engångsmaterial var nödvändigt, men det ansågs för dyrt. Vi stod på oss och det ledde till att flergångsmaterielen försvann globalt inom vaccinationsprogrammen. Behovet blev en viktigare fråga än kostnaderna, säger Anders och fortsätter:

– Jag vågar inte ens tänka på vad som skulle ha hänt om ekonomerna fått sista ordet.

Anders fortsatte arbeta som rådgivare på regeringsnivå i olika länder i Afrika under sammanlagt 15 år. Även om han var placerad högt i hierarkin blev det många resor till perifera platser.

– Man måste se med egna ögon. Att enbart lita på statistik och rapporter leder till katastrof. På grund av att vi tidigt hade koll på läget, kunde vi exempelvis begränsa två ebolaepidemier i tid i Uganda. Vi lyckades också minska HIV-prevalensen kraftigt genom att driva fram ett tvärsektoriellt arbete på distriktsnivå. Det kostade också pengar men var mycket effektivt. Så vitt jag vet var det den kraftigaste minskningen som hittills ägt rum i något land, säger Anders.

När administration prioriteras

Anders menar att anledningen till att vården på senare år har blivit mer styrd av ekonomer beror på NPM (new public management). En styrningsform hämtad från företagsvärlden under 80-talet. Enligt Anders är dess största nackdel att den inte har anpassats efter vården och därför inte ger utrymme för beslut som utgår från sjukvårdens behov eller kompetens. Proffsen får inte vara proffs. Anders menar även att kontrollmekanismerna är dyra och tär på de resurser som borde gått till vården. Han berättar att administrationskostnaderna i England sjudubblades på kort tid när Margaret Thatcher introducerade NPM i sjukvården. Hennes allra första åtgärd var att tillsätta en hamburgerkrögare som högste chef för sjukvården, enligt Anders.

”Mer och mer tid går åt till administration med ständigt nya dataprogram som inte underlättar kärnverksamheten, då blir det svårt att hinna med vårt faktiska jobb som är att hjälpa patienter”

– Jag har funderat mycket på det här, men lyckas inte se några som helst fördelar med att använda sig av NPM i sjukvården. Patienten måste få ta tid, men om vi ska ägna majoriteten av vår tid till att traggla oss igenom användarfientliga dataprogram, så hinner vi inte sköta vårt jobb. NPM är mer anpassat för att mäta effektiviteten på en bilfabrik, säger Anders.

Byråkratiseringen är en av anledningarna till Anders utmattningsdepression.

Anders menar att de nya arbetsuppgifterna som byråkratiseringen medfört är en av anledningarna bakom utbrändheten.

– Mer och mer tid går åt till administration med ständigt nya dataprogram som inte underlättar kärnverksamheten, utan gör arbetet mer tungrott. Då blir det svårt att hinna med vårt faktiska jobb som är att hjälpa patienter, säger Anders.

Sjukskrevs för utmattningsdepression

Efter att ha ignorerat varningstecken sa hjärnan tillslut ifrån och Anders sjukskrevs för utmattningsdepression. Sedan dess har han kämpat för att komma tillbaka igen.

Anders beskriver sin utmattning som att han sakta men säkert nöttes ner av systemet. Han berättar att de administrativa kraven och dagens styrsystem av vården medförde en känsla av maktlöshet. Det blev mindre tid för patienter och allt mer tid gick åt till administration.

”Dagens styrning lämnar lite tid för läkaryrkets faktiska uppgifter och bristen på möjlighet att styra sin egen tid tar till slut ut sin rätt”

Dagens styrning lämnar enligt Anders lite tid för läkaryrkets faktiska uppgifter och bristen på möjlighet att styra sin egen tid tar till slut ut sin rätt. Efter beslutet att sjukskriva sig kände han bara lättnad.

– Jag var helt slut. Det var min enda utväg. Jag hade jobbat alldeles för länge under de orimliga krav som genomsyrar dagens sjukvårdsstyrning. Även om jag var van vid att jobba hårt och alltid ta några extra patienter, så tog det stopp, säger Anders.

Läs även: ”Vi var ständigt underbemannade”

Anders hade flera synliga symptom. Han hade svårt att koncentrera sig och patienterna fick ofta upprepa sig flera gånger. Balansen fungerade dåligt och sömnen blev allt sämre.

– Den enda som sa till på skarpen var en ST-läkare. Jag nickade till när jag handledde henne. Då slog hon handen i bordet och sa ”nu får du faktiskt gå hem”. Jag var hennes handledare, men hon var den enda som vågade kommentera mitt tillstånd, säger Anders.

Livskvalitet är en definitionsfråga

I dag har det gått två år sedan Anders sjukskrev sig. Han har fortfarande problem med minnet och kan efter för många intryck glömma en upplevelse. En operaföreställning kan falla i glömska redan kvällen efter. Anders berättar dock att hans livskvalitet har blivit betydligt bättre i jämförelse med livet före sjukskrivningen.

– Idag har jag små marginaler och måste känna mig fram. Jag kan tänka mig att jobba igen, men jag har ingen brådska med att komma tillbaka på heltid, avslutar Anders.

Tina Berglund

Senaste nytt från TryggVård.se

”Med TryggVård.se vill vi synliggöra Sveriges läkare”

Heidi Stensmyren

41,1 timmar

Läkarkåren ska bemanna samtliga timmar på en vecka. Utöver 40 timmars ordinarie arbetstid ska 128 timmar bemannas som jour och beredskap. För att bemanna när behoven är som störst och på ett kostnadseffektivt sätt förläggs den ordinarie arbetstiden när verksamheten är som mest intensiv. På dagtid.

Läs vår rapport: Läkares arbetstid

Inte medlem? Klicka här för att bli medlem i Läkarförbundet