Vägrar offra sin egen hälsa

Porträtt Ljuset strömmar in genom de stora fönstren till det som i dagligt tal kallas för ”Strålhuset” vid universitetssjukhuset. Patienter går fram och tillbaka eller sitter på någon av bänkarna och väntar på sin tur.

Anna Das kommer emot oss med raska steg och släpper in oss på mottagningen. Sedan 1,5 år tillbaka gör hon sin ST-tjänst på onkologikliniken. Ett område som hon verkligen brinner för men är osäker på om hon ska stanna kvar när hon blir färdig specialist.

– Onkologi är ett område som växer hela tiden. Vi botar fler och patienter lever längre med sin sjukdom. Patientgruppen växer men det gör inte personalgruppen, säger hon.

Kritisk till arbetssituationen

Som ST-läkare är hon några månader på varje sektion för att lära sig yrket. Just nu är hon på urologen och innan dess på sektionerna för bröstcancer respektive mag- och tarmcancer.

– Den uro-onkologiska sektionen är som att komma till himmelriket eftersom det är en lugnare arbetsmiljö. Här får jag tid och möjlighet att lära mig onkologi och jag har utvecklats enormt mycket under den korta tid som jag har varit här. Tidigare kändes det som jag sprang i ett ekorrhjul med ständiga krav på att springa ännu fortare!

Anna Das är kritisk till den arbetssituation som möter både AT-läkare och ST-läkare. Bland annat därför att tiden för lärande, vilket är syftet med en utbildningstjänst, är satt på undantag.

– När man behöver prata med en specialist är det inte alltid man vågar fråga. Det är så slimmat och de är så upptagna även om de alltid är vänliga och tar sig tid om man lyckas fånga dom.

Anna Das betonar samtidigt att det är kollegerna, både läkare, sjuksköterskor och undersköterskor, som i mångt och mycket ger henne arbetsglädje.

–Det finns otroligt fina kolleger här, som ser när man mår dåligt. Det är guld värt att någon fångar upp en. Jag har aldrig varit på en klinik med så trevliga och omtänksamma kolleger, säger Anna Das.

Började alltid 45 minuter innan ordinarie arbetstid

En vanlig arbetsdag för en ST-läkare på någon av större sektionerna inom onkologi börjar vanligen med en genomgång av remisser mellan 8 och 9 på morgonen. Problemet är bara att tiden för att gå igenom varje patient är mycket knappt tilltagen. Det får till följd att man som ST-läkare många gånger kommer för sent till den efterföljande mottagningen.

– Det här är så komplicerade sjukdomar att det känns lite grann som att börja om från början igen. Onkologi är inget man lägger stort fokus på varken under utbildning eller AT. På bröstmottagningen kom jag alltid 45 minuter innan ordinarie arbetstid på morgonen för att hinna läsa på om mina patienter.

Även tiden för varje patient på den efterföljande mottagningen är knappt tilltagen. Bokningen sköts av sjuksköterskor och alla patienter får lika lång tid oavsett vad besöket handlar om, berättar Anna Das.

– Till exempel är mag- och tarmcancer ofta mycket komplicerat eftersom hela kroppen påverkas. Det tar mycket längre tid med en sådan patient att förklara behandling, biverkningar och prognos. Jag har påpekat det här många gånger, men det slutar bara med att du uppfattas som gnällig, säger hon.

Arbetsbelastning hot mot patientsäkerheten

Tidsbrist och arbetsbelastning hotar också patientsäkerheten. Anna Das säger att det både, som i somras, handlar om patienter som skulle behöva slutenvård men istället skickas hem eftersom det saknas vårdplatser, men också om mer vardagliga händelser. Det kan vara att den pressade arbetssituationen ökar risken för misstag eller att man glömmer att ringa tillbaka till en patient.

– Det är naivt att hävda att ”patientsäkerheten” inte är hotad. Eftersom jag arbetar med patienter som har cancer och redan är så oroliga och så sjuka vill man verkligen inte utsätta dem för stress i onödan. Jag är väldigt medveten om att allt jag gör påverkar mina patienter. Det är också självklart att man tar med sig jobbet hem.

I somras fick Anna Das nog och skrev en debattartikel till Svenska Dagbladet med rubriken ”Många av oss offrar vår hälsa”. Den tändande gnistan var Barbro Hedvalls krönika i Dagens Nyheter, där hon hävdade att unga läkare varken är tillräckligt engagerade eller inser vad som väntar dem efter utbildningen. Detta var mot bakgrund av en rapport från SYLF om att tre av tio unga läkare vill byta yrke.

Läs mer: Läkares villkor i centrum för sommarens debatt 

– Jag var så förberedd på att få kritik för artikeln, men 99 procent har varit positiva. Av mina närmaste chefer har jag fått positiva reaktioner och fortfarande kommer kolleger fram och tackar mig här på sjukhusområdet.

Många läkare riskerar sin egen hälsa

I artikeln beskriver hon hur många läkare riskerar sin egen hälsa för att kunna göra sitt bästa för patienterna. Allt från sömnlösa nätter till att hoppa över lunchen eller skippa toalettbesöket. Hon säger att hon själv har känt av ordentliga stressymptom vid två tillfällen och har många kolleger som har varit sjukskrivna för utmattningssyndrom.

Läs mer: Allt fler läkare sjukskrivna för utmattningssyndrom

– Sjukvården är ett sådant stort och gammaldags maskineri. Vi läkare, sjuksköterskor och undersköterskor som är på golvet måste bara lösa de situationer som uppkommer. Ingen annan kommer att göra det åt oss och vad skulle då hända med patienterna?

Anna Das menar att en del av problemet är glappet mellan läkarna och ledningen. Läkare har få eller inga möjligheter att påverka sin egen arbetssituation. Medan ledningen är så långt borta från verksamheten att allt de ser är siffror.

Läs mer: Vill göra skillnad för fler patienter

– Jag tror det skulle bli bättre om fler chefer hade erfarenhet från golvet. Jag skulle själv kunna tänka mig att vara chef om det fanns något jag fick bestämma över. Inte bara vara en frontfigur, utan något mandat som det är i dag, säger Anna Das.

Tittade på Grey´s Anatomy – blev fast

Närmast är hennes plan att bli färdig ST-läkare, men sedan vet hon inte.

– Jag älskar fortfarande det jag gör, men jag förstår inte hur folk får ihop det här jobbet med barn, intressen och ett socialt liv. Jag kan absolut tänka mig en annan arbetsgivare i framtiden, till exempel inom life science. Här tror jag det är en skillnad mellan oss och äldre generationer, för dem fanns inget annat än sjukhus.

Läs mer: Läkares arbetsmarknad förändras – det måste även regionerna göra

På frågan om varför hon ville bli läkare från början skrattar hon och säger att det är lite pinsamt.

– Jag tittade på Grey´s anatomy och blev fast. Sedan hjälpte det till att det enda ämne jag tyckte var kul under gymnasietiden var biologi B, som handlar om människokroppen. Så det fanns inget annat val för mig än att bli läkare!

Text: Carina Järvenhag