Nu säger barnläkaren Lena Catry upp sig
Porträtt Det var när Lena Catry åtta år gammal drabbades av leukemi, som hon bestämde sig för att bli barnläkare. Efter gymnasiet började hon forska på hematologi och studera på läkarlinjen. Hon blev specialist inom barnmedicin. Idag, efter elva år som anställd inom Stockholms läns landsting, har hon valt att säga upp sig.
– Jag har alltid haft en förkärlek för Karolinska Universitetssjukhuset eftersom jag hade så fina erfarenheter härifrån redan som barn. Jag känner mig som en riktig Karolinska-produkt, säger hon.
Skrev en debattartikel i Expressen
Redan i somras – besviken och provocerad över okunskapen kring jourersättning för sjukhusläkare som florerat i media – skrev Lena Catry en debattartikel i Expressen. Där berättade hon om långa jourpass och om familjen som hela tiden får stå tillbaka.
– Har man jobbat 25 timmar i sträck, så ligger man som en zombie i en vecka. Barnmedicin har extra mycket jourtjänstgöring jämfört med andra specialiteter, eftersom vi är så få barnläkare här. Och vi vill ju att barnakuten ska bemannas av barnläkare, säger Lena Catry.
Hur påverkar det privatlivet?
– Det påverkar hela familjen. Om jag kommer hem klockan ett på natten efter ett jourpass, somnar jag inte förrän vid tre. Man är uppspeedad och har svårt att komma till ro. Min man får ta mycket själv. Jag hinner aldrig lämna eller hämta barnen från skolan. Att jag missar luciafiranden och skolavslutningar är mer regel än undantag, säger hon.
Lena Catry, född 1981, växte upp i Haninge. Föräldrarna, Judith och Eduardo Peréz-Bercoff, har båda doktorerat i filosofi. Storasyster Åsa Pérez-Bercoff bor i Australien och är doktor i genetik.
Vi är stolta plugghästar allihop, säger Lena Catry.
Själv doktorerade hon i hematologi 2013 och har jobbat som barnläkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Huddinge sedan 2006. Hon har haft 13 veckor jourtjänstgöring om året. Ingen enkel matematik med tre barn hemma, den yngste sonen har just fyllt tre år.
Det är helt enkelt inte hållbart
Under veckor med jourtjänstgöring hakar långa natt- och dagpass i varandra utan särskilt många lediga timmar emellan. Det tar en vecka att återhämta sig från ett sådant schema, säger Lena Catry.
– Ändå ska man jobba dag veckan därpå. Semesterveckor under sommaren börjar med jour på akuten precis innan semester och avslutas med jour veckan efter semester. Dessutom förväntas man rycka in och ta extra jourpass om någon annan läkare är sjuk. Det vill säga utöver alla de tokmånga jourveckor man redan har under året. Det är helt enkelt inte hållbart, säger Lena Catry.
Hon berättar att hon försökt gå ner till deltid, vilket i detta fall innebär att jobba i snitt 40-timmarsvecka. Men Lena Catry fick nej.
Varför?
– Arbetsgivaren är stressad över att få ihop bemanningen. Många barnläkare har slutat och börjat jobba på privata barnläkarmottagningen för att slippa jouren.
Är det därför du sagt upp dig?
– Delvis. Det är en kombination av dålig arbetsmiljö, dålig ledning och knappa resurser.
Hur kan man förbättra?
– Genom att behålla fler sjuksköterskor. Då skulle man kunna öppna fler vårdplatser. Det finns 22 rum på vår avdelning, men bara 11 av dem är öppna, på grund av personalbrist.
Lena Catry pratar också om ett tydligare fokus på bra ledare, som följer arbetsmiljöregler, arbetstidslagstiftningen och arbetsgivarens egna policy. Ledare som vet hur man på ett professionellt sätt bemöter sina medarbetare. Med bättre ledare behåller man kompetent personal, säger hon och fortsätter:
– Som anställd i Stockholms läns landsting har man rätt att jobba deltid om man har barn som är under 12 år. Men i realiteten har jag fått höra att jag är osolidarisk när jag ansökt om deltid. Jag har skjutit på treårskontrollen för min son hos BVC flera gånger eftersom jag helt enkelt inte haft möjlighet att ta ledigt från jobbet.
Rekommenderar ingen att jobba jour som gravid
Lena Catry jobbade jour under graviditeten fram till vecka 20, vilket hon idag bestämt avråder ifrån.
– Jag gillar akuten och adrenalinpåslaget man får när man jobbar där, men det är inte bra när man är gravid. Jag fick sammandragningar en gång i halvtimman. Då pratade jag med chefen för att slippa jouren, men eftersom det gick inte att hitta någon annan, så jag fick gå klart veckan ändå. Sen dess rekommenderar jag ingen att jobba jour som gravid.
Hur känns det nu när du sagt upp dig?
– Det känns som att desertera från sin bataljon. Jag känner mig osolidarisk gentemot kollegorna som jag lämnar kvar. Vi är ju ett team, vi har gått långa jourer och varit med om mycket tillsammans. Samtidigt känner jag att jag går in i väggen om jag inte förändrar min arbetssituation. Men kanske kommer jag tillbaka hit om fem, sex år.
Hur har arbetsgivaren reagerat på din uppsägning?
– De har visat förståelse. Men lite grand är det ju en kvinnofälla. Det är mer vanligt att de kvinnliga läkarna lämnar karriären för att ta hand om familjen än att de manliga läkarna gör det. Jag tänker stävja detta genom att ha kvar min forskning och därmed inte gå i kvinnofällan.
Lena Catrys nya arbetsplats är en privat barnläkarmottagning. Där hon ”bara” kommer att jobba heltid. Hon ser fram emot att hinna jogga, dyka och att kunna cykla fram och tillbaka till jobbet.
– Jag vill återta mitt liv. Att barnen ska få gå till kompisar på helger, eftersom jag nu kommer ha tid att följa dem. Jag blev barnläkare för att hjälpa barn, men inte till priset att försumma mina egna.
Vill du dela med dig av din berättelse på TryggVård.se? Kontakta oss på Läkarförbundet erik.kjellin@slf.se.