Lärdomar för läkarlivet

Porträtt Lida Azizmohammadi sätter sig på en av bänkarna framför de gamla röda trähusen från 1700-talet som står kvar mitt bland alla blanka nya byggnader på Karolinska institutet.

Under sommaren var hon forskningsassistent i ett projekt inom luftvägsimmunologi som har omriktats mot corona. Samtidigt fortsatte hon att arbeta extra på intensivakuten.

–  Jag har alltid varit intresserad av forskning och hade nog tänkt mig en framtid inom det, men när jag började möta patienter ville jag jobba kliniskt. Jag tycker att man är skyldig sig själv det innan man börjar forska, säger Lida Azizmohammadi.

Från läkarstudent till att snabbt rycka in på covidavdelning

Hon har just gått ut sjätte terminen på läkarutbildningen, också det vid Karolinska Institutet, från april i år anställdes hon som undersköterska via Bemanningscentrum på Karolinska universitetssjukhuset.

–  Jag blev inspirerad av en kurskamrat som jobbade extra som undersköterska på Nya Karolinska. För att vara ärlig drog jag mig lite eftersom jag inte har arbetat inom vården tidigare, förutom under vår verksamhetsförlagda undervisning, berättar hon.

Som läkarstudent får man ingen utbildning i omvårdnad men efter några dagars inskolning, då hon gick parallellt med en erfaren undersköterska, började Lida Azizmohammadi på en covidavdelning.

Information om vad Läkarförbundet gör för dig som är läkarstuderande eller ung läkare hittar du här.

– Först var det svårt med skyddsutrustningen, men man vänjer sig ganska snabbt. För mig som läkarstudent var det ändå en bekant miljö och man är också mer mottaglig för den information som ges än den som är helt utanför vården, menar hon.

Efter en månad lades avdelningen ner eftersom patientflödet minskade, då flyttade Lida Azizmohammadi över till intensivakuten.

–  Det är en ideal miljö för en läkarstudent, men det är väldigt viktigt att du håller dig till dina arbetsuppgifter. Annars drabbas patienten i första hand och dina kolleger i andra hand. Du kan inte vara ”läkarstudent” och hoppa in i ett rum bara för att det är ett intressant fall. Det kan vara en fara för patientsäkerheten om du bara tänker på din egen lärdom, förklarar hon.

Värdefullt lära sig om samspelet i teamen

Lida Azizmohammadi tillägger att hon har fått stor respekt för undersköterskornas arbete. Dessutom har hon lärt sig mycket om samspelet mellan olika yrkesgrupper och fått bättre kunskaper om arbetsmiljö och kommunikation på ett stort akutsjukhus.

–  Det har varit väldigt värdefullt att förstå hur undersköterskornas och sjuksköterskornas kompetens och erfarenheter fungerar som komplement till läkarnas kunskaper, så att vi läkare verkligen kan sätta patienten i centrum. Den förståelsen kommer jag att ha nytta av i min framtida läkarroll, påpekar hon.

På frågan om hon som läkarstudent behandlas annorlunda än de andra undersköterskorna svarar hon ja, och kanske inte alltid på ett positiv sätt.

– En del erfarna sköterskor kan vara lite på sin vakt och undra om jag är där som läkarstudent eller om jag tänker göra mitt jobb som undersköterska. Men jag har blivit mycket väl mottagen av alla och även tillrättavisad på ett vänligt sätt om jag har gjort något på ett bristfälligt sätt, förklarar hon.

Läs mer om livet som ung läkare.

För att orka har hon valt bort sitt sociala liv

Hon tycker det har gått bra att kombinera arbetet med studierna på heltid, som har varit på distans sedan i mars. Det har varit en sådan omtumlande tid att hon knappt har haft tid att känna efter hur hon själv mår, men för att orka har hon valt bort många saker, som sitt sociala liv. När hon inte jobbar ser hon till att äta bra och vila mycket.

– Det som stannar kvar är allt man gör för första gången, som första gången en patient dör eller första gången du sköter om någon som är riktig sjuk. Man känner igen deras förtvivlan, men man vänjer sig och det måste man göra för att kunna hjälpa dem, säger hon.

Här kan du se Läkarförbundets krav för bättre arbetsvillkor i Läkaravtal 2020

Hur har det gått det med hennes egen återhämtning i sommar? Lida Azizmohammadi ler lite och säger att hon fick en veckas semester.

–  Innan sommaren hade jag ett långt samtal med mamma som försökte övertala mig att vara mer ledig. Nu tror jag att hon har gett upp. Hon märker att det här arbetet gör mig lycklig.

Text: Carina Järvenhag