Kompetensflykt hotar specialistvård

Porträtt Vi lämnar ifrån oss ytterkläderna, tar av oss ringarna och tvättar noggrant händerna innan vi släpps in på avdelning 95F. Det är väldigt tyst i korridoren och lika tyst inne på avdelningen. Två sjuksköterskor står böjda över ett pyttelitet barn som ligger på sin mammas bröst. Här räddar man barn som är födda så tidigt som vecka 22.

–Det som är speciellt för oss är att vi har sängplatser även för föräldrarna så att de kan stanna kvar med sina barn. Vi märker att barnen mår bättre av det och att det är mycket bättre för mamma och pappa som får möjlighet att knyta an till sitt barn tidigt, säger Fredrik Ahlsson som är docent i pediatrik och överläkare i nyföddhetsvård.

Sommarjobbet blev ett vägval

Sommaren 1992 blev livsavgörande för Fredrik Ahlsson. Det var andra året på läkarlinjen och han behövde ett sommarjobb. Valet stod mellan att turnera landet runt med en brandbil som försäljare av coca-cola eller att jobba på Akademiska barnsjukhuset, avdelning 95F, där sjuka nyfödda barn och för tidigt födda barn vårdas. Hans flickvän, numera fru, tyckte att han skulle välja sjukhuset och det kom att förändra hans liv för alltid.

–Jag jobbade åtta veckor som barnskötare den sommaren och det jag upplevde på avdelningen var helt fantastiskt. Här räddade man många barn till livet och personalen gjorde verkligen skillnad på ett sätt som jag fortfarande nästan inte kan beskriva. Sedan den sommaren har det alltid varit detta som jag har velat göra, säger Fredrik Ahlsson.

Just nu har han en 50-procentig tjänst som lektor på läkarlingen och en 60-procentig tjänst som överläkare. När jag påpekar att det blir över 100 procent så skrattar han lite.

– Det går lättare när man gör något som man tycker om! Men visst är det tufft ibland. Jag jobbar både vanlig jour och här på sjukhuset har vi också transportjour. Periodvis jobbar jag extremt mycket!

Dramatisk ökning av antalet patienttransporter

Transporter mellan sjukhusen är något som har ökat dramatiskt de senaste åren på grund av vårdplatsbristen. Akademiska sjukhuset gör 300 transporter på ett år. När verksamheten startade för 15 år sedan var det 30.

Senast arbetssituationen blev extrem för Fredrik Ahlsson var i samband med en transportjour under julhelgen. På juldagen blev han tvungen att åka med en nyfödd bebis från Falun till Göteborg, eftersom det inte fanns plats på hans egen avdelning. Eftersom Akademiska barnsjukhuset är en regionklinik ska man egentligen ta emot alla barn inom sitt område som föds innan 28 veckor.

– Det kändes viktigt att ta hand om barnet, men sorgligt att vi inte vi kunde ta emot det. Det är en lång transport för ett nyfött barn och för föräldrar som är i chock efter att ha fått barnet alldeles för tidigt.

Även på annandagen hade han transportjour, men då kunde han lösa allt per telefon. Sedan var det en dags ledigt med en familjesammankomst, men dagen därpå var det ruljans som vanligt på avdelning 95.

– Efter att ha fyllt 50 orkar jag inte riktigt på samma sätt som tidigare, men jag håller mig i form med längdåkning och annan träning. Det går fortfarande bra, men jag orkar kanske inte ha jour och sova över på sjukhuset när jag har fyllt 60.

Läs även: Alla som fyllt 60 bör få en individuell lösning

Personalbrist leder till stängda vårdplatser

På avdelning 95F finns i dagsläget åtta intensivvårdsplatser och sex intermediärplatser (IMA), som är till för de barn som inte behöver vårdas i respirator. Men i somras var endast sex intensivvårdsplatser och fyra IMA öppna på grund av bristen på intensivvårdssköterskor. Situationen ser liknande ut på de andra barnsjukhusen i landet.

– I somras kände jag mig väldigt less och ledsen. Vi skickade till exempel gravida kvinnor till Åbo för neonatalvård på grund av platsbrist. Det kändes sorgligt att vi inte kunde ta emot de patienter som behövde vår hjälp. Under hösten har det skett en viss förbättring och vi har flera sjuksköterskor på gång in i verksamheten.

Det talas mycket om etisk stress inom sjukvården. Det vill säga att läkare är tvugna att fatta beslut som kanske inte känns etiskt hållbara för att sjukvården ska gå runt. Fredrik pratar hellre enbart om stress, men säger samtidigt att visst handlar det också om etik.

– Varje vecka måste vi göra en bedömning av vilket av barnen som är tillräckligt friskt för att transporteras till ett annat sjukhus, för att bereda plats för ett barn som är ännu sjukare. Patientsäkerheten har inte äventyrats här hos oss, men vi får göra många tuffa prioriteringar. Risken ökar för att besluten ligger på gränsen ju fler barn som behöver plats och desto färre platser det finns.

Fredrik Ahlsson tycker det är mer korrekt att prata om personalbrist än om platsbrist. Det finns lokaler, sängar och utrustning, men det saknas personal som kan ta hand om patienterna. Inom intensivvården råder det brist på specialistsjuksköterskor som vill jobba på obekväma arbetstider på de stora sjukhusen.

Läs även: Lojala läkare gör att systemet inte brakar samman

– Jag har full förståelse för att sjuksköterskor inte vill jobba jour när jobbet är så tungt och det inte finns något ekonomiskt incitament för att göra det. Det går inte bara att räkna pinnar inom vården. En erfaren sjuksköterska går nästan inte att ersätta. Det här är ett problem som kommer att växa i Sverige om vi inte får tillbaka sjuksköterskorna, säger han.

Arbetsmiljön måste förbättras

Han menar att hela sjukvården måste moderniseras om man ska lyckas locka tillbaka sjuksköterskorna och för att behålla läkarna i framtiden.

– För att klara dagens press kommer det att behövas fler läkare samtidigt som arbetsförhållandena och arbetsmiljön måste moderniseras. Man kan inte förvänta sig att alla ska ställa upp dygnet runt, till exempel finns det inte en enda läkare här på avdelningen som jobbar deltid. Det fungerar helt enkelt inte. Jag märker också att mina yngre kolleger har lite andra förväntningar på att kunna jobba normala tider och att hinna med andra saker i livet, säger Fredrik Ahlsson.

Text: Carina Järvenhag