Reportage Det är trångt inne på “kontoret” på medicinakuten vid Danderyds sjukhus. Fyra ST-läkare, tre AT-läkare och ett par underläkare sitter tätt tillsammans framför datorerna.

Utanför i själva akutrummet är det ganska lugnt den här torsdagsförmiddagen. Det ligger “bara” sju-åtta patienter under gula landstingsfiltar och väntar på sin tur åtskilda av blå gardiner.

– Just nu finns det i alla fall stolar till alla, ibland måste vi nästan slåss om dem också, säger ST-läkaren Charlotte Thånell.

Jakten på lediga sängplatser

Det alla letar efter på sina skärmar är vårdplatser på sjukhusets avdelningar. Sedan natten finns fortfarande flera patienter kvar på medicinakuten och nu gäller att hitta lediga sängar till alla.

Att vårda någon en längre tid på akuten är varken bra ur patientsäkerhets eller personalsynpunkt.

Specialistläkaren Emma Nordström är verksamhetsledare för morgonskiftet.

Det är hon som gör en snabb bedömning av alla patienter som kommer in och fattar beslut om utredning och eventuell inläggning.

På hennes skärm finns en kort beskrivning över patienter, åkommor och med en färgglad fyrkant efter namnen; rött för det mest akuta och grönt för det som kan vänta längst.

– Nu försöker jag först och främst hitta sängplatser till alla som är kvar från i natt. Någon har lunginflammation, det finns svåra fall av influensa och vinterkräksjuka. Nu ringer jag runt och försöka hitta en lucka någonstans, säger hon.

De är långt i från att nå sjukhusledningens mål

En patient ligger i genomsnittet kvar på akuten i 2,5 timmar. När det var som värst i mellandagarna var det upp emot tio timmar.

Sjukhusledningens mål är egentligen att alla patienter ska ha lämnat akuten inom 30 minuter efter att ett beslut om inläggning är fattat, men…

Emma Nordström skrattar när Magnus Bager, som är enhetsansvarig på medicinakuten, berättar det för henne.

– Det hade jag faktiskt inte en aning om, säger hon. Problemet när patienter blir kvar på akuten handlar både om patientsäkerhet och att vi inte kan ta oss an nya patienter i den takt som behövs.

Överlämningar av patienter från ett team till ett annat tar också mycket tid och i mitt jobb ingår dessutom att handleda AT-läkarna, vilket jag ser som ett viktigt uppdrag.

Du har alltid någon kollega att fråga om hjälp

På det här förmiddagsskiftet arbetar fyra AT-läkare. Två av dem är helt färska och ska få sin introduktion i dag.

En av dem är Kristina Crnoja. Hon har tidigare vikarierat som underläkare på anastesikliniken och har nu fått en efterlängtad AT-tjänst.

– Här ingår du i ett lag med ST-läkare och du har alltid någon att fråga. Kulturen är också sån att det är lätt att ställa frågor, säger hon.

Kristina Crnoja började nästan direkt efter gymnasiet på läkarlinjen vid Linköpings universitet, med undantag för ett halvår inom metallindustrin.

Varför just den branschen?

– Mina föräldrar jobbar inom metallindustrin. De kom hit som flyktingar undan kriget på Balkan 1993, säger hon.

Trots överbelastning på akutsjukhusen och tuffa arbetsvillkor vill Kristina Crnoja stanna kvar på Danderyds sjukhus och helst specialisera sig inom anastesivården. Detta trots långa jourpass som kan sträcka sig från tre på eftermiddagen till nio på morgonen.

– Visst är det tufft på akuten och ofta är det svårt att få återkoppling direkt på grund av arbetsbelastningen. Men det är också olika hur bra man är på ”coping”, och för mig funkar det bra!

Lyssna: ”För mig blev det ju så att jag inte fungerade längre”

Men visst kan arbetssituationen vara en risk för många högpresterande och duktiga tjejer, säger Kristina Crnoja apropå de kraftig ökande sjuktalen bland unga kvinnliga läkare.

Akuten på Danderyds sjukhus är i dagsläget ett provisorium medan en ny akut med större kapacitet byggs. Den skulle ha öppnats vid årsskiftet 2017/2018, men är nu försenad med minst ett år.

Samtidigt har den totala kapaciteten för att ta om hand sjuka patienter minskat i Stockholmsområdet i och med byggandet av Nya Karolinska och deras neddragning av det akuta patientflödet.

– Min farhåga är att våra lokaler och resurser inte kommer att räcka till när NKS öppnar för fullt.

Då är ju inte heller våra nya lokaler färdiga. När jag ser mig omkring här kan jag fundera över de 61 miljarder som pumpas in i det bygget, säger Magnus Bager och visar oss den fönsterlösa gången utanför ingången till medicinakuten.

– Här var det fullt med sängar under jul- och nyårshelgerna, då var läget närmast desperat.

Det handlar om patienternas säkerhet

Även om inga vårdskador rapporterades har vi inte kunnat bedriva vård på akuten med samma kvalitet som på en avdelning. Stundom har därför patientsäkerheten varit allvarligt hotad och riskabla beslut har fått tas, säger han.

På frågan vilken typ av riskabla beslut svarar Magnus Bager att det var patienter med blodförgiftning som inte kunde garanteras att få sina antibiotika med korrekt intervall, till patienter som måste flyttas från övervakningsplatser för att göra plats för ännu sjukare patienter.

Eller att patienter blev kvar på larmrum för att plats saknades på intermediärvårdsavdelningen och IVA.

– Jag hade till exempel en patient med blodförgiftning som jag flyttade från en övervakningsplats efter att trycket hade varit stabilt i ett par timmar.

Det är egentligen alldeles för kort tid för att man ska veta hur det kommer att utveckla sig.

På 1960-talet hade Danderyds sjukhus hela 900 vårdplatser. Nu finns här 460 öppna platser som ska räcka till en mycket större befolkning.

Magnus Bager förklarar att flera vårdplatser är stängda på grund av bristen på sjuksköterskor.

Arbetsklimatet leder till en personalflykt som innebär att fler vårdplatser måste stänga, vilket i sin tur innebär ett ännu tuffare arbetsklimat för de som är kvar. Det blir en ond cirkel.

– Om inte den här trenden bryts blir läkarna nästa grupp som lämnar.

Vi kommer troligen att se den effekten redan i höst om det nuvarande jouravtalet bryts upp, säger Magnus Bager, som själv både har läkarutbildning och en civilingenjörsexamen.

Jouravtalet ganska avgörande för att behålla läkarna

Han menar att den extra kompensation som jouravtalet ger trots allt är ganska avgörande om man vill få läkare att jobba kvar på de stora akutsjukhusen.

– För min del kanske det handlar om 3 000- 4 000 kronor extra i månaden. Det är inga jättesummor, men ändå ett incitament för att jobba nätter och helger.

I stället för att försämra för läkarna borde man fundera på att ersätta sjuksköterskorna på samma sätt, säger han.

Även han har funderat på att byta arbetsplats trots att han i grund och botten älskar sitt jobb och vill arbeta kvar inom sjukhusvården.

Han trivs med miljön på akuten som kräver snabba beslut, men däremot leder bristen på vårdplatser till negativ stress.

– Mitt eget sätt att klara belastningen är att försöka gå hem när skiftet tar slut. Annars bränner du snabbt ut dig. Det är en stor fara för många unga läkare som är måna om att göra ett bra jobb.

I dag har vi flera AT-läkare som är sjukskrivna, det hände aldrig tidigare, säger han.

Medicinakuten är del av en fyrklöver av akutmottagningar; intermedicin, hjärt- och kärl, ortopedi och kirurgi. Efter att en patient registrerats på akuten slussas han eller hon så snabbt som möjligt vidare till rätt avdelning.

Tolv timmar utan att ens hinna gå på toaletten

Framför en av datorerna på kirurgakuten sitter underläkaren Alexandra Hetta och äter en semla. Hon har just gått på sitt skift och gör en check över vilka patienter som väntar på sin tur.

Skillnaden kan tyckas milsvid mot jul- och nyårshelgerna då hon jobbade tolv timmar i sträck utan att ens hinna gå på toaletten.

– Det var kaos i december, säger hon. Det var fullt med patienter kvar på akuten samtidigt som nya väntade på att läggas in. Då hann jag varken äta och knappt gå på toaletten.

Det säger sig självt att man inte är i sitt esse i slutet av ett sådant pass när man ska undersöka nya patienter. Vi har alltid en jour med erfarna läkare dit vi kan ringa och fråga, men ofta är de upptagna med operationer, säger hon.

Tråkigt att bli utskälld av de friskaste patienterna

Då var läget så akut att 16-17 patienter låg kvar på akuten och vissa var så dåliga att de behövde syrgas.

– Vi tar alltid patienterna i turordning med de allra sjukaste först. Det känns tråkigt att bli utskälld av de friskaste patienterna om jag måste gå ifrån för att larmet går, då är de andra patienterna förbannade när jag kommer tillbaka. Då känner jag att det finns en väldigt liten förståelse för mitt jobb, säger hon.

Ändå tänker sig Alexandra Hetta en framtid som sjukhusläkare. Helst vill hon specialisera sig inom kirurgi.

– Jag tycker verkligen att jag har ett roligt jobb! Men jag önskar bara att jag inte behövde ägna så mycket tid åt att hitta vårdplatser åt svårt sjuka patienter.

Johan Styrud har sett hur situationen hela tiden har förvärrats

Johan Styrud, överläkare i kirurgi, passerar med snabba steg genom kirurgakuten på väg till operationssalen. Han har arbetat som läkare sedan 1987 och sett hur situationen hela tiden har förvärrats.

– Det blir hela tiden en försämring både för patienterna och personalen. Problemet är att det sker gradvis så att du hela tiden anpassar dig till en ännu sämre situation.

Som läkare tvingas du hela tiden fatta hårdhänta beslut, som att skicka hem personer som inte är redo för det.

Men om du inte fattar det beslutet blir det problem längre ner i kedjan, säger Johan Styrud, som också är ordförande i Stockholms läkarförening.

Hur han ser på situationen på akutsjukhusen kan illustreras med hans egen svårt sjuka mamma som bor på ett äldreboende i Värmland.

– Hon blev riktigt dålig och frågan kom upp om personalen skulle ringa efter ambulans. Min första reaktion var att säga ja, men sedan sade jag nej. Vem vill utsätta en svårt sjuk och dement åldring för den här miljön?

På frågan vad som måste göra håller han med Magnus Bager. Arbetsvillkor och löner måste förbättras, inte minst för sjuksköterskorna så att fler vårdplatser kan hållas öppna.

– Om inget görs snart kommer läkarna att börja rösta med fötterna, det vill säga att försvinna från de stora sjukhusen. Enda anledningen till att vi inte har gjort det tidigare är att vi är en sådan lojal yrkeskår, säger Johan Styrud i samma stund som hans telefon ringer.

Det är dags att ta sig an nästa patient!

Text: Carina Järvenhag