”Viktigt att ha en hög andel läkare som forskar”

De senaste åren har den kliniska forskningen tappat mark i Sverige. Andelen läkare som forskar har minskat från 20 till 16 procent åren 2005 och 2020, visar siffror som Statistiska centralbyrån har tagit fram på uppdrag av Läkarförbundet. Samtidigt uppger över en tredjedel av dem som forskar att de tvingas göra det på fritiden i rapporten ”Forskande läkares villkor”.

– Det behövs läkare som kan föra in ny forskning i sjukvården, till exempel har vi en hög förekomst av diabetes i Sverige. Om du forskar inom det ämne där du är kliniker är det lättare att överföra ny kunskap till dina patienter och tvärtom, säger Theodor Lav.

Han hör till den minoritet på läkarutbildningen som redan har börjat forska. Han har en doktorandtjänst på Institutionen för kliniska vetenskaper vid Lunds universitet där han forskar om hjärtinfarkt med hjärt-MR. Han planerar att kombinera forskning med att jobba som underläkare medan han gör klart sista året på läkarutbildningen.

– Ekonomiska skäl är en viktig anledning till att yngre läkare väljer bort forskningen. Om man väljer att doktorera innan specialisttjänst kommer det att leda till en sämre livslön, bland annat därför att doktorandlönen inte hänger med den kliniska utvecklingen.

”Ekonomiska skäl är en viktig anledning till att yngre läkare väljer bort forskningen”

Enligt en undersökning från Saco är läkare en av få yrkesgrupper som förlorar i livslön på att disputera. Därför anser bland annat Läkarförbundet att forskningserfarenhet måste få ett högre meritvärde.

En kanske ännu viktigare anledning till att läkare väljer bort forskningen är svårigheten att kombinera forskning med kliniskt arbete.

– Det finns alldeles för få kombinationstjänster och får du ingen forskningstid under ordinarie arbetstid måste du göra det på fritiden. Yngre läkare vill både kunna forska och jobba kliniskt, och ha ett privatliv. Jag tror sjukhusledningar måste hänga med i den förändring som sker och inte räkna med att läkarkåren alltid ska ställa upp på sin fritid, säger Theodor Lav.

Han har själv varit fackligt engagerad som ordförande för Läkarförbundet Student och anser att frågor om arbetsmiljö och ledarskap måste lösas om fler läkare ska lockas att forska.

– Jag tror dels att det behövs fler läkare som är chefer, dels måste vi få en rimligare arbetsmiljö. I dag äts alltför mycket läkartid upp av bemanningsproblem och brist på vårdplatser. Vi måste också prioritera forskning om vi ska kunna utveckla vår kunskap inför framtida patienters behov. Annars riskerar vi att halka efter andra länder.

”Vi måste också prioritera forskning om vi ska kunna utveckla vår kunskap inför framtida patienters behov. Annars riskerar vi att halka efter andra länder”

På frågan hur trenden ska brytas så att Sverige får fler forskande läkare menar han att det först och främst behövs fler kombinationstjänster, att universiteten fångar upp läkarstudenter i slutet av utbildningen och att Läkarförbundet driver frågan ännu starkare.

– Det behövs fler personer inom Läkarförbundet som driver frågan, både inför SKR och politiker, både nationellt och lokalt. Det är något som tar tid att förändra och just nu hamnar frågan lite under radarn. Med respekt för att det finns andra stora frågor. Läkarförbundet har gjort stor skillnad, till exempel införandet av bastjänstgöring och ökningen av AT-platser i vissa regioner, säger Theodor Lav och tillägger:

– Jag vill också ge ett medskick till mina forskande kolleger att de ska engagera sig i Läkarförbundet. Det är kul att driva sådana här frågor i ett viktigt förbund, säger Theodor Lav.

På frågan varför han själv väljer att forska, trots att det är omvittnat svårt att få tiden att räcka till svarar han att en viktig anledning är att forskning är så utvecklande.

– Man får tid att fundera och lär sig hela tiden nya saker. Det ger karriärmöjligheter både inom näringslivet och akademien, och även internationellt. Det är en fördel att ha den här bredden också när man arbetar kliniskt, säger han.

Vad gör du om fem år?

– Om fem år är jag disputerad och gör en ST inom något som rör hjärtat, kanske något kirurgiskt eller som kardiolog. Jag ser inte nödvändigtvis att jag jobbar i Sverige, även om jag trivs här. Om det finns en verksamhet som jag är lämplig att leda kan jag tänka mig att vara chef eller åtminstone vara engagerad i frågor om arbetsvillkor och ledarskap!

Tre skäl (enligt Theodor) till varför frågan är så viktig:

• Andelen forskande läkare har minskat de senaste 20 åren.
• Det gör det svårare att föra ut ny forskning till den kliniska verkligheten.
• En utveckling som kan drabba framtidens sjukvård och patienter.

Hur arbetar Sveriges läkarförbund med frågan?

Att andelen disputerade läkare ska öka är ett av Läkarförbundets strategiska mål. Vi har för första gången gjort en medlemsenkät om hur forskande läkare upplever sin situation. Den visar bland annat att av de läkare som har avtal om forskning, får var tredje läkare mindre tid för forskningen än vad som varit utlovat. För övriga läkare som forskar, finansierar en tredjedel sin forskning genom att göra den på fritiden. Över 40 procent av de forskande läkarna uppger att chefen inte tycker att forskningen är lönegrundande. 

I Forskande läkares villkor har Läkarförbundet listat förslag på hur situationen kan bli bättre, t ex genom att alla regioner ska erbjuda forskar-ST inom alla specialiteter. Förbundet vill att forskarutbildning ska likställas med klinisk karriär genom att ge specialistlön efter fem års ST-tjänstgöring.  Det behövs också fler särskilda anställningar för specialistläkare som har doktorerat, så att de kan fortsätta kombinera forskning och kliniskt arbete. Då kan också fler handleda den yngre generationen forskare. 

Utbildningsminister Mats Persson besökte Läkarförbundet när rapporten presenterades, och förbundet har haft en fortsatt dialog med Utbildningsdepartementets politiska ledning om frågorna.  

Just nu pågår Universitetsronden, där Läkarförbundet reser runt till samtliga universitet med läkarutbildning och tar upp forskande läkares villkor. Även regionerna är representerade under mötena, på både politisk och tjänstemannanivå.   

Text: Carina Järvenhag

Läs fler av Läkarförbundets medlemmars viktigaste frågor här