Vårdplatsbrist gör att personal flyr från sjukhuset

Porträtt När jag ringer upp Martin Nilsson har han just opererat en handledsfraktur. Fortfarande görs akuta operationer dagtid berättar han. Däremot beskriver han situationen som kaotisk när det gäller inplanerade operationer som kräver en vårdplats efteråt.

– Det kommer att ta tio år att beta av kön om vi opererar i den takt vi gör i dag. Det är tufft för kollegerna som har mottagning att inte kunna ge besked om operationstider. Det bidrar till en etisk stress att se patienter lida i onödan, säger Martin Nilsson.

Just nu finns cirka 250 patienter på ortopedens väntelista för en knäledsoperation. 2021 gjordes bara 21 operationer på grund av bristen på vårdplatser. Det ska jämföras med cirka 200 när verksamheten fungerade som den skulle.

Bristen på vårdplatser har varit en följetong på Östersunds sjukhus de senaste åren. Avdelningar som har varit särskilt drabbade är kirurgi och medicin. Läkare har larmat om stora brister i arbetsmiljön och hot mot patientsäkerheten. Missnöjet har också orsakat politisk turbulens och en stor misstro mellan sjukvårdspersonalen och ledande politiker i regionen.

Fram tills våren 2021 var ortopeden relativt förskonade från vårdplatsbrist och dålig arbetsmiljö, men då sade flera sjuksköterskor upp sig på kort tid. Konsekvensen blev att vårdplatserna minskade till 21, vilket är cirka hälften mot ordinarie antal platser.

– Det finns sjuksköterskor i länet, men sjukhuset är inte längre en attraktiv arbetsplats. Lönerna är bland de absolut lägsta i landet samtidigt som ett tidigare arbetstidsavtal sades upp, vilket innebar mer jobb för mindre lön. Eftersom vår klinik var relativt välfungerande utnyttjades också våra sjuksköterskor ganska hänsynslöst för att täcka upp brister på andra håll, säger Martin Nilsson.

I dag ett år senare är situationen ungefär densamma. Vårdplatserna är lika få medan patienterna på väntelistan för knä- och höftledsoperationer blir allt fler. Bara en bråkdel av planerade operationer kan göras, eftersom det inte finns någon vårdplats för patienterna efteråt.

– Och nu pratar vi inte om sängar, utan om att det saknas sjuksköterskor som kan vårda patienten efter operationen. Så fort det finns en ledig plats försöker läkare och operationskoordinatorer ”peta in” en operation, men man vet aldrig om den blir av förrän alldeles fram till sista sekunden.

Martin Nilsson säger att bristerna i arbetsmiljön blir alltmer kännbara för ortopedläkarna. Den etiska stressen yttrar sig både i en oro för patienterna på väntelistan och i en frustration över att inte kunna nyttja sin medicinska kompetens.

– Som ortoped är det oerhört frustrerande att inte få operera och utöva sitt yrke. Du tvingas se dina patienter lida i onödan och kan börja känna dig osäker på hantverket. Flera kolleger är tjänstlediga på deltid och opererar på annat håll för att behålla kompetensen inom yrket, säger Martin Nilsson, som själv blir färdig specialist i dagarna.

– Jag ska skicka in papperna vilken dag som helst. Det känns lite ironisk i den här situationen att jag vill inrikta mig på knä- och höftledsoperationer. Just sådana operationer som vi knappt ens utför i dag. Våra patienter kanske inte dör om de inte får behandling, men de riskerar att avlida med svåra smärtor utan väntetiden.

Han tänker själv åka till Trondheim på ett ”fellowship” under ett år för att få möjlighet att utöva sitt yrke.

– Vi läkare vill använda vår medicinska kompetens och i dag ges vi inte möjlighet till det. Vi har inte resurser att behandla våra patienter och bryter därför mot lagen varje dag. Det mest ärliga vore att säga att som det är att hälso- och sjukvårdslagen inte gäller här i Jämtland, säger Martin Nilsson.

Han hänvisar till hälso- och sjukvårdslagen som stipulerar att de sjukaste patienterna som är i störst behov av vård ska ges företräde i vården.

– Nu lovar politiker att förbättra vårdgarantin, men problemet är fortfarande att det inte kommer att hjälpa de mest drabbade patienterna med de största behoven. Yngre och friskare patienter har möjlighet att söka vård på annan ort till en högre kostnad för regionen och skattebetalarna, men de allra sjukaste är hänvisade till sitt länssjukhus som inte har resurser att ge dom den vård de behöver och rätt till.

På frågan vad som ska göras för att bryta den negativa trenden säger Martin Nilsson att brister i arbetsmiljön, underbemanning och etisk stress på sjukhuset har påtalats för sjukhusledningen och för politikerna i regionstyrelsen flera gånger.

– Jag kastades direkt in i hetluften eftersom jag blev tillfrågad om att ta över som skyddsombud hösten 2020. Redan då påtalade jag brister i arbetsmiljön för min närmaste chef. Varken då eller i dag finns någon balans mellan krav och resurser.  Under den tidigare ledningen upplevde jag också att det fanns en repressiv kultur på sjukhuset som bland annat yttrade sig i att det sågs som negativt att prata om brister i arbetsmiljön med media.

Nu har delar av regionstyrelsen bytts ut och trots allt hoppas Martin Nilsson på en positiv vändning och att Östersunds sjukhus ska bli en attraktiv arbetsplats.

– Problemet just nu är framför allt att så många sjuksköterskor har lämnat sjukhuset. Hittills har inte så många läkare sagt upp sig helt och hållet. För att trenden ska vända behöver vi få en ledning som tänker på personalen och skapar rimliga arbetsvillkor, säger Martin Nilsson och tillägger:

– Det krävs en långsiktigt säker finansiering av vården i alla regioner. De tillfälliga satsningarna som nu görs med statliga medel används mest för att köpa vård eller hyra in tillfällig personal. Inget av det stärker arbetsmiljön, produktiviteten eller robustheten i vården.

På frågan om han i dag kan ångra sitt yrkesval svarar han nekande. Att han själv just valde ortopedi är tack vare ett sommarjobb på just Östersunds sjukhus.

– Jag tyckte grundutbildningen inom området var så pass dåligt att jag tänkte jobba en sommar för att lära mig tillräckligt, men jag blev kvar. Jag tycker om kombinationen av teori och praktik – och att jobba i team. Men det är bekymmersamt när allt fler läkare lämnar sjukhuset. Särskilt när orsaken är att de inte får utöva det yrke som de har utbildat sig till.

Carina Järvenhag