Min viktigaste fråga

>> Läs mer om Läkaravtal 2024 här <<

–När jag kom till Sverige var jag helt inställd på att fortsätta att studera till läkare. I början av mina studier kunde jag inte föreställa mig att jag skulle arbeta i ett annat land där människor talar ett annat språk. Det blev inte som jag hade planerat när jag fattade beslutet att bli läkare, men det blev väldigt bra.

Intresset för läkaryrket väcktes genom att det fanns läkare inom familjen. Särskilt stor påverkan på Nadias val hade en moster som hon tyckte mycket om, som var barnläkare. Nadia påbörjade sin utbildning i hemlandet, men hann inte avsluta den innan hon kom till Sverige. Här läste hon svenska i två år för att sedan återuppta studierna till läkare på termin fem.

–Den största utmaningen för mig var de medicinska termerna. I och med att jag började min utbildning på arabiska så blev jag tvungen att lära om alla begrepp från grunden. Jag behärskade innehållet, men hade inte språket. Mina studiekamrater var till stor hjälp när jag skulle lära mig alla ord på svenska.

Nadia har precis avslutat sin AT på Södra Älvsborgs sjukhus och fått sin läkarlegitimation. Idag arbetar hon på en vårdcentral och hon överväger att fortsätta inom primärvården. Hon uppskattar särskilt att möta patienter i olika åldrar och från alla delar av samhället. Att arbeta i team tillsammans med andra professioner och att lära sig många olika saker är också något hon sätter värde på.

–Jag har provat på olika delar av vården och olika yrken inom den, men allmänvården är omväxlande och det är stimulerande att möta många olika patienter. Innan jag kom till Sverige visste jag inte hur det fungerar här. I Syrien är privata mottagningar vanligare. Om man till exempel har ont i magen söker man i första hand privat och träffar en specialist direkt.

Det behövs fler medarbetare inom vården

När Nadia ska peka ut den fråga hon tycker är viktigast just nu tar hon upp bristen på personal och den påverkan det har på arbetsbelastningen och möjligheterna att ge en bra vård. Hon har varit med om att skriva ut patienter på grund av platsbrist som sedan kommer till akuten nästa dag.

–Det är väldigt svårt att acceptera bristen på vårdplatser. Som läkare vill jag göra medicinska bedömningar och tänka på patientens bästa. Inte tänka på om det finns tillräckligt med platser.

”Det är väldigt svårt att acceptera bristen på vårdplatser. Som läkare vill jag göra medicinska bedömningar och tänka på patientens bästa. Inte tänka på om det finns tillräckligt med platser.”

Nadia menar att jobben inom vården behöver bli mer attraktiva för att fler ska söka sig till den. Arbetstider och arbetsmiljö är två områden hon tycker behöver förbättras.

–Jag vill se en rörelse framåt, men jag upplever att villkoren på många sätt blir sämre. Vi förlorar många läkare som blir utmattade, sjukskrivna eller byter arbetsplats. Samtidigt är jag beroende av andra professioner för att kunna göra mitt jobb. Villkoren måste förbättras för alla inom vården.

Hon tror att de allra flesta som arbetar inom vården gör det för att de har valt det och gillar det. Men för att arbetet ska bli hållbart krävs en bra arbetsmiljö, tid för återhämtning och tid för privatliv.

–Jag är lite trött på diskussionen om läkares löner. Lönen är viktig för mig, men jag har hellre en bra arbetsmiljö där det finns möjlighet att ge patienterna en bra vård. Jag upplever att många läkare idag lämnar yrket för att de saknar förutsättningar att hjälpa patienterna eller upplever dåliga arbetsvillkor, inte bara på grund av att ersättningen är otillräcklig.

Den tredje augusti genomfördes Prideparaden i Stockholm. Regnbågsläkarna gick tillsammans med Läkarförbundet och SACO. Ett av budskapen var att svensk sjukvård ska vara en trygg plats för hbtq+ -personer, både för de som jobbar och patienter.

– Att Läkarförbundet marscherar med oss är en viktig markering. Det visar människor att vår kamp är en del av en större gemensam kamp för jämlikhet. Det signalerar också vikten av att facket värnar alla medlemmars intressen, oavsett kön, sexuell läggning eller identitet, funktionsvariation, etnisk bakgrund eller trosuppfattning, säger Christian Abi-Khalil.

”Det signalerar också vikten av att facket värnar alla medlemmars intressen, oavsett kön, sexuell läggning eller identitet, funktionsvariation, etnisk bakgrund eller trosuppfattning”

Startpunkten var AIDS- epidemin
Regnbågsläkarna grundades 1988 under namnet Föreningen homosexuella läkare och tandläkare (FHL). Vid tidpunkten var homo- och bisexuella män särskilt utsatta på grund av AIDS-epidemin och det stigma som sjukdomen medförde. Homosexuella läkare, tandläkare och andra vårdarbetare tog då initiativ till olika typer av insatser för att ta hand om den svåra situationen. Många satsade stort, drivna av engagemang och egen utsatthet.

– Den tidiga AIDS-vården var personligt präglad, vilket slet hårt på de enskilda vårdarbetarna. Det behövdes ett forum för personligt stöd för homosexuella vårdarbetare, och ur denna situation föddes idén om förening för homosexuella läkare och tandläkare.

Den medicinska utvecklingen gick sedan fort. HIV identifierades, kunskapen växte och möjliga behandlingar kunde testas. I början av 90-talet kom de första effektiva bromsmedicinerna, och situationen förbättrades dramatiskt. HIV-smitta hade förvandlats från en dödsdom till en kronisk sjukdom.

– För alla positiva sexualpolitiska samhällsförändringar under de närmast föregående decennierna innebar AIDS-epidemin i många avseenden en backlash. Sjukvården stod handfallen inför det nya, okända och dödliga. Epidemin illustrerar därför vikten av att fortsätta att stå upp för alla människors rättigheter.

Föreningen breddas
Efter att bromsmedicinerna kommit vidgade föreningen sina aktiviteter i riktning mot professionell utveckling och vad den sexuella orienteringen betyder för den enskildes arbetsliv. Flera transpersoner blev medlemmar.

– Medlemmarna delar specifika erfarenheter av utanförskap, som påverkar vår arbetssituation och vårt sociala liv. Även om HIV idag inte är ett dödligt virus är ett av föreningens huvudsyften fortfarande att bevaka medicinska frågor som rör smittade och det profylaktiska arbete som krävs för att minimera antalet nysmittade. I Sverige tillhör flertalet av dem fortfarande gruppen HBTQ+.

En annan viktig fråga för föreningen är vårdens HBTQ+-kompetens, och vilken påverkan detta har på patientbemötandet och arbetssituationen för vårdarbetare i HBTQ+-gruppen.

”Det är viktigt att man ska få vara sig själv både privat och på jobbet”

– Idag är vi är en förhållandevis liten förening men vi fyller en viktig funktion. Det är viktigt att man ska få vara sig själv både privat och på jobbet. Vi har också en viktig roll i att uppmärksamma samhällsförändringar som direkt eller indirekt kan drabba oss. Ett exempel är Migrationsverkets sätt att hantera och utreda individer som söker asyl som homosexuella, som vi menar är helt orimliga.

Läkarförbundet och Regnbågsläkarna gick tillsammans på Pride 2024

En patolog är en specialistutbildad läkare som undersöker vävnader för att identifiera olika sjukdomstillstånd. Utvecklingen inom området har snabbt gått framåt och analyserna blir alltmer specifika. Tidigare kunde de främst bara visa om en tumör var malign eller benign. Idag kan många biologiska markörer tolkas.

Eugenia Colon är utbildad inom patologi och cytologi på Karolinska institutet. Hon är också ordförande för Svensk förening för patologi. Området valde hon för den intellektuella utmaningen.

– Det kan liknas vid ett detektivarbete. Att tolka morfologiska bilder ochv lägga samman dem med kliniska uppgifter är utmanande och kräver också en fördjupning inom subspecialiteter.

Det behövs fler patologer
Trots att patologin har en central roll i framför allt cancerdiagnostiken är det många som inte känner specialiteten, och det råder stor brist på patologer. En förklaring är ett ökat behov. Idag är cancer är vanligare i yngre åldrar än tidigare. Det tas fler prover, ställs fler diagnoser och genomförs fler behandlingar. Dessutom blir utlåtandena alltmer avancerade.

Många inom området arbetar efter pensionsåldern och återväxten går trögt. Det arbetar Eugenia  och Svensk förening för patologi aktivt för att ändra på. Föreningen har tagit fram korta filmer som berättar om yrket för att locka fler unga läkare.

– Vi vill att fler söker sig till specialiteten. Arbetet är varierande och förändras hela tiden genom den tekniska utvecklingen. Att det råder kompetensbrist gör också att villkoren är goda.

Inte minst är arbetet flexibelt. Det går att arbeta hemifrån och på tider man väljer själv. Att ha flera arbetsgivare eller vara egenföretagare är också möjligt.

– Möjligheten att arbeta på distans är ovanligt inom vården. En karriär inom patologi går att bra att kombinera med familjeliv.

”Möjligheten att arbeta på distans är ovanligt inom vården. En karriär inom patologi går att bra att kombinera med familjeliv.”

Arbetsgivare och politiker behöver ta ansvar
Ett viktigt skäl till bristen som Eugenia lyfter fram är att patologi inte finns som en delkurs under läkarutbildningen. Detta leder till att studenterna inte får någon nära kontakt med patologi under studietiden.

Eugenia menar att arbetsgivarna behöver ta ett större ansvar för att säkerställa tillgången till patologer i framtiden. Det måste finns mer tid för undervisning och arbetsbördan måste i större utsträckning anpassas till att antalet patologer är få.

–  Utbildningen är en viktig nyckel för att motverka bristen. Sjukhusen måste få medel för att säkerställa att ST-utbildningarna blir bättre och för att anställa ST-läkare inom patologi.

Tillgången till patologer har stor påverkan på hur vården för cancerpatienter kommer att se ut om tio år. En allvarlig konsekvens av brist på patologer är att cancerdiagnoser fördröjs.

”En nationell styrning är nödvändigt för att säkerställa tillgången på patologer i framtiden. Det är ödesfråga för cancervården.”

– En nationell styrning är nödvändigt för att säkerställa tillgången på patologer i framtiden. Det är ödesfråga för cancervården. Samtidigt innebär detta att patologi fortsatt är ett både tryggt och utvecklande karriärval för läkare.

Läs mer om patologi och titta på filmerna om specialiteten här

Karolina Granfelt Boman har just tagit över som ordförande i Läkarförbundet Skåne, innan dess var hon vice ordförande. Det fackliga uppdraget är på halvtid och på den andra halvan är hon onkolog och överläkare på Skånes universitetssjukhus,

–Jag är övertygad om att jag blir en bättre facklig företrädare av att arbeta kliniskt och en bättre läkare på grund av att jag engagerar mig fackligt. Sedan kan jag förstås önska att det fanns ännu mer tid att ägna åt båda rollerna, säger hon.

”Jag är övertygad om att jag blir en bättre facklig företrädare av att arbeta kliniskt och en bättre läkare på grund av att jag engagerar mig fackligt”

Läkarförbundet Skåne är redan överens med arbetsgivaren om det nya avtalet på central nivå. Sedan följer förhandlingar för alla sjukhus och förvaltningar och slutligen blir det förhandlingar för enskilda medarbetare inom respektive verksamhet. Målet är att de nya lönerna ska betalas ut i oktober, men retroaktivt från den 1 april.

Karolina Granfelt Boman säger att som förhandlare är hon snäll tills hon tvingas vara något annat. Hon utgår från att alla runt bordet har samma övergripande mål; bästa möjliga vård för patienterna och en fantastisk arbetsmiljö för läkarna.

–Min uppgift som central facklig representant är att höja blicken och bevaka sådant som jämställdhet, både vad gäller kön och andra diskrimineringsgrunder, och se till att pengarna gör största möjliga nytta för läkarkåren som kollektiv. Den största potten ska inte självklart hamna hos den som är bäst på att argumentera i samtal med sin chef, säger hon.

Karolina Granfelt Boman är lite kluven till det nyss ingångna avtalet. Å ena sidan menar hon att det är en framgång för Läkarförbundet med en löneökning på 3,3 procent i en tid med hög inflation och stora underskott i många regioner. Samtidigt är det flera hjärtefrågor som ännu inte fått någon lösning.

En fråga som Läkarförbundet och inte minst SYLF (Sveriges Yngre Läkares Förening) har drivit i flera år är villkoren för läkare i början av karriären.

–Yngre läkares löner är en ödesfråga för hela läkarkåren och något som vi också har lyft här i Skåne. Om allt fler unga väljer att inte stanna kvar i yrket kommer vi inte att klara framtidens sjukvård. Särskilt med tanke på hur många år det tar att få en färdig specialist. Det krävs väldigt mycket innan läkare börjar rösta med fötterna, men om det väl sker kommer det att märkas rejält, säger Karolina Granfelt Boman.

”Yngre läkares löner är en ödesfråga för hela läkarkåren och något som vi också har lyft här i Skåne. Om allt fler unga väljer att inte stanna kvar i yrket kommer vi inte att klara framtidens sjukvård”

Förutom yngre läkares löner är frågan om övertid och arbetsmiljön de viktigaste frågorna framgent enligt henne. Något som hon alltid tar upp i diskussioner med arbetsgivaren.

–Jag försöker alltid driva våra viktigaste frågor på alla nivåer. Det tar tid att få genomslag, först nu börjar SKR ta frågan om unga läkares villkor på allvar. Jag tycker att det skulle vara självklart att lyssna på oss läkare och förstå att vi inte utgår från själviska motiv. De flesta har valt att bli läkare för att de bryr sig om människor.

På frågan varför hon själv blev läkare är svaret att hon närmast är uppvuxen på Jubileumskliniken (onkologen) på Norrlands universitetssjukhus i Umeå, där hennes mamma var lektor och överläkare inom gynekologisk onkologi.

–Jag hade (nästan) alla mina sommarjobb där, från sjukvårdsbiträde till koordinator och läkarsekreterare, men när jag började på läkarlinjen var tanken ”att jag måste ju prova något annat än onkologi”. Men eftersom onkologin kombinerar högkvalificerad vård med möten med människor kunde jag inte låta bli. Det var nog meningen att jag skulle onkolog, säger Karolina Granfelt Boman.

Nästan lika naturligt som valet att bli läkare kom det fackliga engagemanget, Hon var kursrepresentant på läkarlinjen vid Umeå universitet och sedan klinikombud. Då hade hon flyttat till Malmö och börjat jobba på Skånes universitetssjukhus och blev engagerad i motståndet mot nedläggningen av strålbehandlingen i Malmö i samband med bildande av Skånes universitetssjukhus.

I dag kan hon känna en oro över att yngre läkare väntar med att engagera sig fackligt och att representationen är sämre bland utlandsfödda läkare. Om tid fanns skulle hon gärna ägna ytterligare en halvtidstjänst åt facklig upplysning.

–Jag skulle vilja vara ute i verksamheterna och berätta om vikten av fackligt engagemang, Det handlar om att forma vår egen och sjukvårdens framtid. En otroligt viktig fråga är till exempel läkare som ledare, där vi ser att deras villkor är mycket sämre jämfört med andra chefsgrupper, säger Karolina Granfelt Boman innan det är dags att ikläda sig läkarrollen och ta hand om dagens första patient.

Text: Carina Järvenhag

Louise Karlsson gör sin ST-utbildning i ortopedi på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Samtidigt doktorerar hon. Utöver detta har hon ett stort fackligt engagemang. Louise har varit förtroendevald sedan hon var underläkare före AT och idag är hon bland annat ordförande för SYLF Göteborg. Första gången hon kom i kontakt med fackligt arbete var på ett SYLF-möte 2019.

– Jag fick frågan om att arbetsvillkoren som icke-legitimerad underläkare, och svarade att jag har lägre lön och mer ansvar än AT-läkare – men utan rätt till handledare. Sedan starten av mitt fackliga engagemang har jag drivit frågor som rör villkoren för läkare tidigt i karriären, säger Louise Karlsson.

Handledning formar framtidens läkare

Den fråga som främst stått i fokus för Louise är rätten till handledning för underläkare. Hon ser det som viktigt för att skapa trygghet i yrkesrollen och menar att möjlighet till handledning kan ha en avgörande roll i att forma framtidens läkare. Hon upptäckte snabbt att många icke- legitimerade läkare inte fick någon handledning alls och att de inte hade rätt till det. SYLF Göteborg har kartlagt frågan lokalt, och drivit på för att rätten ska gälla alla. Mycket tack vare SYLF:s påverkansarbete ingår sedan förra året krav på namngiven handledare i Socialstyrelsens föreskrifter för att kunna arbeta som icke-legitimerad läkare.

– Att vi nådde framgång i arbetet kändes väldigt tillfredställande och skapade en drivkraft att fortsätta att påverka. Idag har alla underläkare rätt till handledning, åtminstone på pappret. Nästa mål är att se till att alla ska få det i praktiken.

Fortfarande är det många som inte har en angiven handledare. SYLF:s senaste kartläggning visar att enbart fyra av tio underläkare före AT på Sahlgrenska Universitetssjukhuset har en handledare.

– En stor utmaning är att de som ännu inte gjort sin AT står i en beroendeställning gentemot sin arbetsgivare. De är beroende av goda referenser för att komma vidare i karriären, och kan därför vara rädda för att kritisera. Därför är det viktigt att fortsätta driva frågan om förbättrad arbetsmiljö från fackligt håll, så att våra yngsta kollegor inte behöver driva det själva.

”De är beroende av goda referenser för att komma vidare i karriären, och kan därför vara rädda för att kritisera. Därför är det viktigt att fortsätta driva frågan om förbättrad arbetsmiljö från fackligt håll, så att våra yngsta kollegor inte behöver driva det själva”

Viktigt att förbättra underläkares villkor
Även om rätten till handledning ligger Louise varmt om hjärtat så är hennes större mål att förbättra villkoren för läkare tidigt i karriären.

– Det är helt avgörande att lönerna förbättras. Särskilt på sjukhus jag själv arbetar på, som har Sveriges överlägset sämsta läkarlöner – där vi som enda sjukhus i landet inte får lov att förhandla våra löner när vi blir färdiga specialistläkare.

”Det är helt avgörande att lönerna förbättras”

Utöver löneläget handlar det också om andra frågor. Läkarförbundet, Sveriges läkarförbund student (SLF student) och Sveriges yngre läkares förening (Sylf) har länge vittnat om att flera regioner mer eller mindre uttalat, låter underläkare utföra omvårdnadsuppgifter.

– Det är mindre meriterande för AT-rekryterare, då man inte har innehaft traditionella läkaruppgifter trots att man varit anställd som läkare. Det är inte patientsäkert när man arbetar med uppgifter man inte har någon utbildning i, och är något både Läkarförbundet och Vårdförbundet tillsammans vill få bort.

Läs mer om handledning här

Genrebild på akutläkare, portträttbild av Arin Malkomian. Foto: Joakim Andersson

För dem som är intresserade av akutsjukvård är Arin Malkomian framför allt förknippad med Akutläkarpodden. Den startade han 2020 tillsammans med Hilda Hahne, som precis som Arin varit aktiv i Svensk Förening för Akutsjukvård (SWESEM). Sedan dess har akutläkaren Hani Rafiq anslutit.

Målet med podden var att stärka gemenskapen inom basspecialiteten. Över 70 avsnitt senare har en mängd ämnen avhandlats, och många olika gäster har deltagit.

– Podden är ett sätt för oss lyfta frågor som vi tycker är viktiga och att påverka akutsjukvården. Samtidigt ger den en möjlighet att beskriva hur akutsjukvården har utvecklats genom åren, säger Arin Malkomian.

Arin arbetar idag främst i Eskilstuna, där han är överläkare på akutkliniken och studierektor. Han är även verksam i Stockholm, där han arbetar på Capio Läkarbilar. En tumör i knät i unga år och John Carter inspirerade honom att vilja bli läkare.

– En egen upplevelse av sjukvården och att titta på många avsnitt av Cityakuten räckte för att tända mitt intresse. John Carter var ju också akutläkare, han inledde sin karriär som kirurg men bytte sedan till en akutavdelning.

Treskift viktigaste frågan

Av alla de frågor som engagerar Arin, varav många har belysts i podden, så tycker han att treskift är den viktigaste. Arin lyfter fram flera fördelar med skiftformen. Exempelvis innebär det att kompledighet inte samlas på hög och att det skapar bra utrymme för vila. Arin har även arbetat 40-timmarsveckor med jour och menar att skift ger en bättre med återhämtning och möjligheter att ta extrapass för den som vill.

– Ur mitt perspektiv handlar det om att skapa ett hållbart arbetsliv, att man ska orka jobba under många år. Treskift är en bra modell för verksamheter som drivs dygnet runt.

”Ur mitt perspektiv handlar det om att skapa ett hållbart arbetsliv, att man ska orka jobba under många år. Treskift är en bra modell för verksamheter som drivs dygnet runt”

Ordinarie arbetstid vid heltidsanställning uppgår till 40 timmar i genomsnitt per helgfri vecka. För den som arbetar inom kommun eller region finns det bland annat riktlinjer om att arbetsgivaren ska se till att en läkare inte ska behöva gå jour mer än vart sjunde dygn. För akutläkare kan det se olika ut beroende på vilken arbetsgivare de har. Helsingborg och Varberg är exempel på arbetsgivare som tillämpar treskift.

– Jag har inte träffat någon akutläkare som inte vill ha treskift. Vi måste hela tiden vara tillgängliga och kan ofta inte äta lunch. Med skift går att klara av.

Arin är medveten om läkares arbetssituationer skiljer sig åt och modellen inte passar överallt. Treskift är också något som flera arbetsgivare vill ha. Han konstaterar att de som arbetar kontorstider får en lägre lön, och att de som är med och driver verksamheten framåt behöver någon form av kompensation.

– Läkarförbundet måste representera alla. En liten grupp kan inte alltid få som de vill. Men för akutläkare och andra läkare som arbetar i verksamheter som pågår dygnet runt är treskift vägen till ett hållbart arbetsliv och en bra vård för patienterna.

Läkarförbundet måste representera alla. En liten grupp kan inte alltid få som de vill. Men för akutläkare och andra läkare som arbetar i verksamheter som pågår dygnet runt är treskift vägen till ett hållbart arbetsliv och en bra vård för patienterna.

Treskift innebär att ordinarie arbetstid är förlagd till veckans alla dagar och timmar. Veckoarbetstiden förkortas då till 38 timmar och 15 minuter per vecka i genomsnitt.

Läs mer om läkares arbetstid här

Torsten Mossberg har en lång och bred karriär bakom sig. Specialiteten är narkos och intensivvård, och han var tidigt fackligt engagerad. Han har arbetat på S:t Görans sjukhus, Akademiska sjukhuset i Uppsala och på Södertälje sjukhus. Efter många år i chefsroller tog han anställning på Socialstyrelsens tillsynsenhet, det som idag är Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Han har också hunnit med att bidra till att förbättra hanteringen av blod och vävnader inom EU. Torsten har suttit i Läkarförbundets styrelse och är sedan 2018 ordförande för Seniora läkare.

Läkaren som chef den viktigaste frågan

Ledarskapet inom vården och läkarens roll som chef är en fråga som ligger Torsten särskilt varmt om hjärtat.

– Läkare leder arbetet och andra yrkesgrupper inom vården. Läkare blir alltså ledare direkt. Många inser inte det.

Han menar att många läkare som är chefer är trängda mellan sjukhusledning och den egna personalen. Det uppstår lojalitetskonflikter som är svåra att hantera. Han betonar vikten av ett tydligt mandat.

– Att vara chef måste synas i lönekuvertet, men det måste också finnas mandat och inflytande över ekonomin på en klinik. Chefen måste få disponera en påse pengar, och få välja mellan att exempelvis rekrytera eller köpa utrustning.

”Att vara chef måste synas i lönekuvertet, men det måste också finnas mandat och inflytande över ekonomin på en klinik”

Läkare behöver få verktyg för att leda

Torsten ser framför allt att läkare behöver två verktyg för att fungera väl som chefer.

– Det krävs kunskaper i ekonomi. Chefer har inte alltid mandat, men det är ändå viktigt att kunna förstå hur resurserna ser ut på kliniken och kunna argumentera. Läkare behöver därför utbildning i ekonomi.

Det andra Torsten lyfter fram är att kunskaper i ledarskap.

– Läkare behöver verktyg för att fungera i chefsrollen. Ett exempel är kunskap om konflikthantering. En del i detta är också att det behöver finnas kompetens kring en chef, ett kansli som på olika sätt kan ge stöd i ledarskapet.

Chefskapet måste tas på allvar

Det tar över tio år för en läkare att bli specialist. Många upplever att de kastar bort sin utbildning om de enbart är chefer och många chefer som är läkare vill ha en fot kvar i det kliniska arbetet. Torsten menar att det är ett yrke att vara chef och att det är svårt att hinna med båda delarna. Han efterlyser en diskussion om hur stoltheten och identiteten som läkare kan behållas när man går in i en annan roll.

– Att vara chef är krävande och det riskerar att blir splittrat om man försöker dela upp sig. Genom att vara chef utnyttjar man sin utbildning och erfarenhet som läkare på ett bra sätt, kunskapen kommer till användning.

Viktigt att påverka för att fler läkare ska få chefsroller

Läkarförbundet driver frågan om värdet av att läkare får chefstjänster. Under våren kommer en broschyr om frågan att tas fram. I höstas fattade Läkarförbundet också beslut om en ny satsning för läkare som vill utvecklas i sitt ledarskap. Förbundets dotterbolag Lipus kommer att ta fram en skräddarsydd utbildning under våren.

– Lika viktigt som att ge läkare rätt förutsättningar att bli chefer är att driva på för att vården ska utse läkare till chefer. Läkare har en djupare kunskap, en högre medicinsk kompetens än andra yrkesgrupper i vården, men också redskap för att kunna värdera ny vetenskaplig information.

”Lika viktigt som att ge läkare rätt förutsättningar att bli chefer är att driva på för att vården ska utse läkare till chefer”

Ledarskapsutbildning för läkare

Att fler chefer ska vara läkare är en del i Läkarförbundets politiska program. En viktig uppgift är att kommunicera resultat från både forskning och egna medlemsundersökningar som visar att chefer med hög medicinsk kompetens ger bättre patientsäkerhet och en bättre arbetsmiljö.

I höstas fattade Läkarförbundet beslut om en ny satsning för läkare som vill utvecklas i sitt ledarskap. Förbundets dotterbolag Lipus, som är ledande i Sverige inom extern granskning av AT och ST samt certifiering av kurser för läkare, har fått i uppdrag att ta fram den nya utbildningen. Enligt tidsplanen ska Lipus presentera ett första kursutbud under våren med kursstart under hösten 2024.

>> Läs mer om ledarskapsutbildningen

Chefsföreningen – en del av Läkarförbundet

Ledarskapsfrågor är viktiga för Läkarförbundet. Utöver Läkarförbundets medlemserbjudande får du som medlem i Chefsföreningen tillgång till ytterligare förmåner som riktar sig till läkare med chefs-och ledningsuppdrag. Bland det mest efterfrågade och uppskattade är tillgången till nätverk med andra läkare och chefer.

>> Läs mer om Chefsföreningen

Marie Engman arbetar som kirurg och överläkare på Nyköpings lasarett. Hon har sett en negativ utveckling vad gäller kontorsplatser för läkare sedan hon blev färdig kirurg 2003. I dag delar hon rum med en annan överläkare och en specialist.

–Det funkar för det mesta, men det är många som knackar på dörren. För någon dag sedan fick jag be mina kolleger att gå till ett annat rum eftersom de diskuterade en patient och jag skulle göra åtta diktat. Jag tycker om att bolla frågor med mina kolleger, men att sitta ännu fler är ogörligt, säger Marie Engman, som också är ordförande för Sjukhusläkarna i Sörmland.

Som fackligt engagerad har hon varit involverad i frågan om läkares administrativa platser i flera år. Något som länge har varit i fokus på Nyköpings lasarett som har byggts om i omgångar med en lång planeringsperiod innan.

–Mitt intresse började när region Sörmland lade ut ritningar 2014 på hur sjukhuset skulle byggas om, utan någon facklig samverkan. Ingen hade tittat på helheten. Det fanns ingen plats för administration och vi skulle sitta 14 personer i ett stort rum. Då gjorde vi en skrivelse från facket om att de inte hade följt arbetsmiljölagen.

Efter det fungerade samverkan bättre och det togs fram en plan över hur personalen skulle jobba administrativt, till exempel skulle specialister och överläkare vara max två personer per rum. Men efter det har Nyköpings lasarett ritats om flera gånger och personalen har blivit många fler på ett begränsat antal kvadratmeter.

–Det finns en tanke i byggprocessen om att fördela arbetsplatserna jämställt över hela arbetsgruppen. Men vi måste våga säga att en läkare som träffar patienter har ett större behov av ett eget rum än till exempel en undersköterska. Det handlar också om patientsäkerhet och sekretess, säger Marie Engman och tillägger:

”[…] vi måste våga säga att en läkare som träffar patienter har ett större behov av ett eget rum än till exempel en undersköterska. Det handlar också om patientsäkerhet och sekretess”

–Egentligen bryter jag återkommande mot sekretessen när jag ringer upp en patient med andra personer i rummet.

Läkarförbundet delar uppfattningen att det behövs hjärnvänliga arbetsplatser där det finns möjlighet att jobba fokuserat och koncentrerat. Även aktuell forskning pekar på minskad produktivitet, ökad stress och högre sjukfrånvaro i kontorslandskap.

Marie Engman efterlyser en bättre planering och ett helhetsgrepp från regionens sida när nya lokaler planeras. Det behövs också en större lyhördhet för olika personalgruppers behov.

–När jag var AT-läkare satt vi åtta personer i ett större rum och då upplevde vi det inte som en nackdel, men i dag skulle det inte fungera för mig.

”När jag var AT-läkare satt vi åtta personer i ett större rum och då upplevde vi det inte som en nackdel, men i dag skulle det inte fungera för mig”

Byggprojekten på Nyköpings lasarett är inne i slutfasen och det finns en ny akutmottagning och en splitterny operationssal, vilket enligt Marie Engman är ett stort lyft. De administrativa lokalerna har dock flyttats längre bort för kirurgerna.

–Det har också införts centrala omklädningsrum. Det innebär betydligt längre ställtider om man som jag växlar mellan operation, mottagning och administrativa uppgifter. Det stör mig att ingen verkar tänka på hur vi placerar de administrativa lokalerna smartast, särskilt i en tid då vi är tvungna att göra smarta val, säger Marie Engman.

Sjukhusläkarna lämnade in en motion till Läkarförbundets senaste fullmäktige om att motverka kontorslandskap. Ett förslag som fick stort stöd, men hur mycket påverkar det realpolitiken, egentligen?

–Anledningen till att jag fortsätter att engagera mig fackligt är att jag tror att droppen urholkar stenen. Vill man förändra något fackligt får man räkna med att det tar fem år. Personer byts ut men jag brukar spara mejl i olika mappar, då jag kan skicka om dem tills jag får ett svar, svarar Marie Engman.

Text: Carina Järvenhag

Maries tre bästa tips för att åstadkomma förändring:

• Ge inte upp, tålamod och uthållighet ger resultat.
• Var påläst om lagar och regler, liksom om aktuell forskning
• Engagera dig i det som påverkar din arbetsmiljö.

Så arbetar Läkarförbundet med frågan

Läkarförbundet är en del av Suntarbetsliv som jobbat länge med hjärnvänliga arbetsplatser. På sunt arbetslivs hemsida finns material baserat på forskning som det lokala facket och arbetsgivarna kan använda sig av för att förbättra arbetsplatsen.

Läkarförbundets fullmäktige förra året bestämde att förbundet ska arbeta mer aktivt med frågan om Hjärnvänliga artbetsplaster under 2024. Förbundet kommer ta fram ett stöd till förtroendevalda som de kan använda i sina kontakter med arbetsgivaren för att motverka öppna kontorslandskap.

>>Läs hela Läkarförbundets avtalsplattform<<

>>Läs mer om Läkaravtal 2024<<

Shabnam Zamani har just kommit hem till Göteborg efter två dagars möte på Waterfront i Stockholm med fullmäktige, som är Läkarförbundets högsta beslutande organ. Bland annat fattades beslut om de nära 60 motioner som hade inkommit. 

När jag ringer upp henne är hon trött och förkyld. Jag frågar varför hon tar sig tid att engagera sig fackligt i förbundsstyrelsen för Läkarförbundet Student vid sidan av studierna på termin sju och forskartjänsten som amanuens vid Göteborgs universitet. 

–Jag åker till fullmäktige för att jag tror på förändring. Som ung brinner du naturligtvis mest för frågor som rör unga läkare, men jag ser också att de är viktiga framtidsfrågor. Läkarförbundet har lyckats påverka många arbetsmiljöfrågor tack vare sina medlemmar, säger Shabnam Zamani. 

En fråga som engagerar henne är att så många läkare som möjligt blir medlemmar i Läkarförbundet. Redan i dag är åtta av tio läkare anslutna men något färre bland studenterna, sju av tio.  

På fullmäktige hade studentföreningen lämnat in en motion om att sänka medlemsavgiften för unga läkare generellt och Shabnam Zamani var uppe i talarstolen och argumenterade för saken. 

–Som läkarstudent har du en lägre avgift, men inte som underläkare, då du samtidigt har en väldigt låg lön. Den övergången blir tuff och jag tycker vi ska satsa på unga läkare i början av karriären när de är som mest sårbara. Det är en investering för framtiden eftersom många medlemmar ger oss en styrka vid förhandlingsbordet. 

”[…] jag tycker vi ska satsa på unga läkare i början av karriären när de är som mest sårbara. Det är en investering för framtiden eftersom många medlemmar ger oss en styrka vid förhandlingsbordet”

Motionen röstades dock ner av fullmäktige, som ville utreda frågan ytterligare. Läkarförbundet har också en rabatt på medlemsavgiften i tre år efter examen. 

Shabnam Zamani ser dock en fara i att tuffa arbetsvillkor och ansträngd ekonomi blir ett hinder för unga läkares engagemang. Om all kraft går åt till att hålla huvudet över vattenytan finns inte mycket tid över till annat. 

–Det finns en ambition och vilja hos unga att påverka systemet, men förutsättningarna finns inte där. Ingångslönerna för underläkare har blivit så låga att du knappt har råd att betala hyran. Då kanske du inte prioriterar att gå på ett medlemsmöte i Läkarförbundet. Jag skulle också vilja se tydligare signaler från centralt håll om att prioritera unga läkares löner. 

Frågan om de låga ingångslönerna för underläkare har diskuterat länge inom Läkarförbundet. Bristen på AT-platser gör att många unga läkare under väntetiden måste hoppa runt på olika vikariat som underläkare. Det gör i sin tur att regionerna har ett överskott av arbetskraft och i princip kan sätta hur låga löner de vill.  

–Det blir ett straff för hela läkarkåren och patientsäkerheten hotas. Ytterst beror det på att regionerna inte tar sitt ansvar och ordnar fler utbildningsplatser. Nu verkar man gå i fällan igen med BT-platserna. Det måste ställas krav på regionerna, men vi måste också få stöd av äldre kolleger och av Läkarförbundet för att lyfta frågan, säger Shabnam Zamani. 

Bastjänstgöring (BT) är en del av specialistprogrammet som infördes 1 juli 2021 och gör att allmäntjänstgöringen (AT) på sikt fasas ut. Shabnam Zamani hör till den nästsista kullen som inte har BT. 

–Det klart att man känner oro och jag vet inte ens om det kommer att finnas några AT-platser kvar när det är dags för min del. Den här väntan gör att många läkare hoppar av eller åker till Oslo och jobbar. Om den här utvecklingen fortsätter riskerar vi att bli en utbildningsplattform för den norska sjukvården. 

”Om den här utvecklingen fortsätter riskerar vi att bli en utbildningsplattform för den norska sjukvården”

Till skillnad från många av sina kurskamrater arbetar inte Shabnam Zamani i Norge på somrarna eftersom hon började forska redan under den första terminen. Hon arbetar med en preklinisk studie om det nyttiga bruna fettet och i dagarna publicerade hennes forskargrupp en artikel i den vetenskapliga tidskriften Redox Biology. 

–Min tjänst ger mig hyggliga ekonomiska möjligheter, men jag vill framför allt vara med i forskningens framkant, och arbeta kliniskt. Som läkare träffar du människor när de är som mest sårbara och den tilliten är en ynnest att få uppleva. Så mycket som jag har utvecklats och fått se redan nu på läkarprogrammet är helt ovärderligt, säger Shabnam Zamani. 

Och på frågan om hon kommer fortsätta att engagera sig fackligt svarar hon självklart! 

–Jag är privilegierad som får gå den här utbildningen. Att engagera sig är ett sätt att ge tillbaka eftersom rättigheter också innebär skyldigheter att göra något för andra. Mina föräldrar kom hit som flyktingar från Iran och tack vare det svenska utbildningssystemet fick jag möjlighet att gå läkarprogrammet, säger hon. 

Text: Carina Järvenhag 

>>Läs mer om dina förmåner som medlem i Sveriges läkarförbund<<

Hur arbetar Sveriges läkarförbund med AT, BT och ST? 

Läkarförbundet vill att staten ska ta ett större ansvar för dimensionering och samordning av läkares utbildningstjänster. Regionerna har misslyckats med att erbjuda tillräckligt många AT-tjänster under en längre tid, vilket har lett till långa väntetider och flaskhalsar i läkares utbildning. Läkares utbildning genomgår just nu en stor förändring, där AT över tid kommer att avvecklas och BT har införts som en introduktion till specialiseringstjänstgöringen. I Läkarförbundets Kompetensförsörjningspolicy finns våra förslag för att nå en kompetensförsörjning i balans.    

Utbildningen av nya specialister (BT och ST) behöver dimensioneras efter Sveriges framtida behov av specialister. Statistiken som finns idag över utbildningstjänster och verksamma specialister är bristfällig. Här vill Läkarförbundet att staten bidrar mer. 

Läkarförbundets arbete med utbildningsfrågorna har gett resultat. Regeringen har nyligen tillsatt en utredning som ska ta fram en nationell plan för vårdens kompetensförsörjning. Läkarförbundet har bidragit till utredningens arbete. Vi har lyft de problem som vi och våra medlemmar ser kring läkare utbildningstjänster, samt hur vi vill att staten ska arbeta med frågorna. 

Läkarförbundet deltar i Nationella vårdkompetensrådets arbetsgrupp för AT och BT. Där har Läkarförbundet varit initiativtagare till de nationella rekommendationerna för att öka antalet AT-tjänster. Från arbetsgruppen har även nationella handledarprojektet kliniskhandledning startats med kunskapsstöd för handledning i klinisk miljö. Läkarförbundet sitter också i ST-rådet där dialog förs kontinuerligt med Socialstyrelsen. 

Frågan om utbildningstjänster är starkt kopplat till unga läkares arbetsmiljö. Vi ser i våra arbetsmiljöundersökningar att de yngre läkarna sticker ut i många resultat – nästan 1 av 3 underläkare funderar på att lämna yrket. Unga läkare har mindre inflytande över sin arbetsmiljö, framförallt under de tillfälliga anställningar som de flesta har, i väntan på AT. 

Det här vill Läkarförbundet:  

• Att staten tar större ansvar för läkares utbildningstjänster (AT, BT och ST).  
•  Antalet AT-tjänster måste öka för att få bort flaskhalsar i läkares utbildning.  
•  Specialiseringsutbildningen (BT och ST) måste dimensioneras efter Sveriges framtida behov av specialistläkare.  
•  Normtiden för AT ska vara 18 månader.

Mer om avtalsrörelsen 2024:
När Läkarförbundet tar fram vilka frågor som ska drivas i förhandlingarna med arbetsgivarna i avtalsrörelsen 2024 så är avtalsplattformen en viktig utgångspunkt. Där står det:

“Förbundets statistik visar tydligt att läkare tidigt i karriären (AT-ST, dvs innan specialistbevis) haft en sämre löneutveckling än övriga läkare vilket därför behöver uppmärksammas i kommande avtalsrörelse. Läkarförbundet ser ett ökat behov av fler utbildningstjänster. De är idag för få vilket påverkar lönebildning och livslön på ett negativt sätt i och med en försenad karriär.” 

>>Läs hela Läkarförbundets avtalsplattform<<

>>Läs mer om Läkaravtal 2024<<

Veronica Snoders två jakthundar av rasen Basset Artesien Normand skäller glatt i bakgrunden. I dag är hon först och främst tillförordnad verksamhetschef internmedicin och arbetar hemma med möten och administration. Hon försöker skilja den rollen från den som överläkare i reumatologi.

–Jag försöker vara tydlig med vilken roll jag är i. När jag är ombytt i doktorskläder pratar vi inte om medarbetarsamtal, då är det kliniska arbetet i fokus. Sedan är jag förstås alltid chef i vissas ögon. Men det är viktigt att tänka på hur man kommunicerar i de olika rollerna och vara medveten om den kunskap man bär med sig tack vare sin roll som chef, säger hon.

En hjärtefråga för Veronica Snoder är att fler läkare ska våga ta steget att bli chefer, men också att de ges rätt förutsättningar för att kunna leda verksamheten.

–Man måste ha ett rimligt uppdrag och ha mandat att kunna ta beslut. Om det inte finns tillräckliga mandat blir du mer som en gisslan på din post. Det krävs också tillit från sin närmaste chef och att man har stödresurser inom sådant som HR, ekonomi, IT och upphandlingar. Man kan inte göra allt själv som verksamhetschef.

I Läkarförbundets chefsenkäter uttrycker många att de vill kunna kombinera chefskarriären med att arbeta kliniskt. Något som Veronica Snoder har lyckats göra, även under den period när hon hade dubbla chefsuppdrag.

–Jag har alltid lyckats ta mig någon dag för att arbeta kliniskt. Det är viktigt eftersom det är min grundprofession. Jag kan göra nytta som läkare och det gör att jag hänger med i vad som händer medicinskt och vad som ”puttrar” på golvet, säger hon.

”Jag kan göra nytta som läkare och det gör att jag hänger med i vad som händer medicinskt och vad som ’puttrar’ på golvet”

Att hon tog steget och blev chef tidigt i karriären beror bland annat på att hon kände ett starkt stöd från sina kolleger. Hon flyttade till Gotland med sin man när de hade fått barn och gjorde klart sin dubbelspecialitet inom reumatologi och internmedicin på Visby lasarett.

–Det började med att jag var chef för AT-läkarna och samtidigt upplevde jag att det saknades en tydlig ledning och styrning på min arbetsplats på internmedicin. För att kunna bedriva en bra sjukvård måste arbetsmiljön vara god och medarbetarnas kompetens måste tas tillvara. Jag tyckte inte att det leddes på ett bra sätt och var lite frustrerad, säger hon och tillägger:

–Vi hade diskuterat oss kolleger emellan, men det var ingen som ville kliva fram och bli chef. Så jag räckte upp handen och sa ”jag gör det om ni backar mig och hjälper till”. Jag vågade ta klivet tack vare mina kolleger!

På frågan vad som är speciellt med att arbeta och vara chef på ett litet sjukhus som Visby lasarett svarar Veronica Snoder att något som utmärker sjukhuset är att de måste vara väldigt breda i sin kompetens. Det är en anledning till att hon själv blev dubbelspecialist.

–Som chef på ett mindre sjukhus kan man också stå lite ensam, därför är det så viktigt att ha förtroende för sin närmaste chef. Man behöver också hitta andra chefer att diskutera svåra frågor med och få stöd i de prioriteringar man behöver göra som påverkar det medicinska innehållet.

En av de viktigaste anledningarna till att läkarkåren helst vill se en annan läkare som chef är just att de förstår det medicinska innehållet i verksamheten.

–Det är en komplex verksamhet. Läkare har den högsta medicinska utbildningen vilket ger förutsättningar att se alla perspektiv och förstå de medicinska konsekvenserna som olika beslut för med sig. Därför är det så viktigt att vi har läkare eller andra medicinskt kunniga personer som chefer. Vi förstår också vikten av en god arbetsmiljö så att det finns förutsättningar för våra medarbetare att ge en god vård. säger Veronica Snoder.

”Vi förstår också vikten av en god arbetsmiljö så att det finns förutsättningar för våra medarbetare att ge en god vård”

De svåraste beslut hon har fattat som chef har just handlat om att fördela och prioritera begränsade resurser som finns i form av både personal och pengar.

– Det gäller att hela tiden att tänka på vad det blir för konsekvenser av det du väljer eller det du väljer bort. Vad blir bäst för flest patienter? Därför behövs chefsutbildningar med särskilt sikte på vården. Jag gick till exempel utbildningen för verksamhetschefer i Chefsföreningens regi. säger Veronica Snoder.

Hon välkomnar att Läkarförbundet nu startar en egen chefsutbildning till våren 2024.

–Det finns en uppsjö av ledarskapsutbildningar men vi behöver sätta chefskapet i en medicinsk kontext. En chefsutbildning handlar heller inte enbart om kunskapen du får, utan också om det värdefulla nätverket av andra chefer som du kan vända dig till i framtiden.

På frågan om medicinsk kompetens hos cheferna värdesätts tillräckligt av regionerna svarar Veronica Snoder att hon tror och hoppas att det börjar göra det.

–Vikten av det medicinska perspektivet blev tydligt för hela sjukvården och samhället under pandemin, då klev många läkare fram och fattade tuffa beslut vilket ingen annan kunde göra. Det blev nog en ögonöppnare för många regioner, men det finns mycket kvar att göra för att lyfta läkare som chefer.

Text: Carina Järvenhag

Veronicas tre bästa chefstips till unga läkare: 

1. Våga och tro på dig själv. Det är roligt och utvecklande.
2. Skaffa dig en mentor och se till att du får ett chefsnätverk. Gå en ledarskapsutbildning.
3. Jag säger till nya chefer att det är ett maraton och inte en sprint. Det går inte att förändra allt på en gång. Se till att vara uthållig, du behöver hålla över tid.

Hur arbetar Läkarförbundet med frågan? 

Att fler chefer ska vara läkare är en del i Läkarförbundets politiska program. En viktig del i arbetet för det är att kommunicera resultat av både forskning och Läkarförbundets egna medlemsundersökningar som visar att chefer med hög medicinsk kompetens ger bättre patientsäkerhet och en bättre arbetsmiljö.

I Läkarförbundets rapport Vårdens ledarskap visar vi att de läkare som har chefer som är läkare är mer benägna att råda närstående söka vård på den egna arbetsplatsen. Det är också mer troligt att de skulle rekommendera bekanta att söka jobb där. Slutligen anser de att chefen i högre utsträckning kan påverka den medicinska utvecklingen och säkerställa en god arbetsmiljö. Likartade resultat visar även vår rapport Chefskap, del fyra i rapportserien om Läkarförbundets senaste primärvårdsundersökning. Sämst utfall är det genomgående i gruppen vars chef helt saknar vårdutbildning.

Trots att Hälso- och sjukvårdslagen är tydlig med att verksamhetschefer svarar för hela verksamheten, inklusive medicinskt ansvar, är det allt för ofta chefer saknar medicinsk kompetens. Därför arbetar vi för en förändring i kontakt med centrala aktörer som till exempel SKR och Nationella vårdkompetensrådet.

Fackföreningarna lokalt måste också få ett större inflytande när man tar fram kompetensprofil vid rekrytering av nya chefer. Läkarförbundet kommer därför att ta fram en enkel och kort broschyr för att underlätta kommunikationen kring det stora medicinska ansvar det innebär att vara verksamhetschef

För att kunna leda på ett bra sätt krävs förståelse för verksamheten man leder.

>>Läs fler av Läkarförbundets medlemmars viktigaste frågor här <<

>>Läs ”Läkarförbundet storsatsar på ledar- och chefsskap inom vården”<<

De senaste åren har den kliniska forskningen tappat mark i Sverige. Andelen läkare som forskar har minskat från 20 till 16 procent åren 2005 och 2020, visar siffror som Statistiska centralbyrån har tagit fram på uppdrag av Läkarförbundet. Samtidigt uppger över en tredjedel av dem som forskar att de tvingas göra det på fritiden i rapporten ”Forskande läkares villkor”.

– Det behövs läkare som kan föra in ny forskning i sjukvården, till exempel har vi en hög förekomst av diabetes i Sverige. Om du forskar inom det ämne där du är kliniker är det lättare att överföra ny kunskap till dina patienter och tvärtom, säger Theodor Lav.

Han hör till den minoritet på läkarutbildningen som redan har börjat forska. Han har en doktorandtjänst på Institutionen för kliniska vetenskaper vid Lunds universitet där han forskar om hjärtinfarkt med hjärt-MR. Han planerar att kombinera forskning med att jobba som underläkare medan han gör klart sista året på läkarutbildningen.

– Ekonomiska skäl är en viktig anledning till att yngre läkare väljer bort forskningen. Om man väljer att doktorera innan specialisttjänst kommer det att leda till en sämre livslön, bland annat därför att doktorandlönen inte hänger med den kliniska utvecklingen.

”Ekonomiska skäl är en viktig anledning till att yngre läkare väljer bort forskningen”

Enligt en undersökning från Saco är läkare en av få yrkesgrupper som förlorar i livslön på att disputera. Därför anser bland annat Läkarförbundet att forskningserfarenhet måste få ett högre meritvärde.

En kanske ännu viktigare anledning till att läkare väljer bort forskningen är svårigheten att kombinera forskning med kliniskt arbete.

– Det finns alldeles för få kombinationstjänster och får du ingen forskningstid under ordinarie arbetstid måste du göra det på fritiden. Yngre läkare vill både kunna forska och jobba kliniskt, och ha ett privatliv. Jag tror sjukhusledningar måste hänga med i den förändring som sker och inte räkna med att läkarkåren alltid ska ställa upp på sin fritid, säger Theodor Lav.

Han har själv varit fackligt engagerad som ordförande för Läkarförbundet Student och anser att frågor om arbetsmiljö och ledarskap måste lösas om fler läkare ska lockas att forska.

– Jag tror dels att det behövs fler läkare som är chefer, dels måste vi få en rimligare arbetsmiljö. I dag äts alltför mycket läkartid upp av bemanningsproblem och brist på vårdplatser. Vi måste också prioritera forskning om vi ska kunna utveckla vår kunskap inför framtida patienters behov. Annars riskerar vi att halka efter andra länder.

”Vi måste också prioritera forskning om vi ska kunna utveckla vår kunskap inför framtida patienters behov. Annars riskerar vi att halka efter andra länder”

På frågan hur trenden ska brytas så att Sverige får fler forskande läkare menar han att det först och främst behövs fler kombinationstjänster, att universiteten fångar upp läkarstudenter i slutet av utbildningen och att Läkarförbundet driver frågan ännu starkare.

– Det behövs fler personer inom Läkarförbundet som driver frågan, både inför SKR och politiker, både nationellt och lokalt. Det är något som tar tid att förändra och just nu hamnar frågan lite under radarn. Med respekt för att det finns andra stora frågor. Läkarförbundet har gjort stor skillnad, till exempel införandet av bastjänstgöring och ökningen av AT-platser i vissa regioner, säger Theodor Lav och tillägger:

– Jag vill också ge ett medskick till mina forskande kolleger att de ska engagera sig i Läkarförbundet. Det är kul att driva sådana här frågor i ett viktigt förbund, säger Theodor Lav.

På frågan varför han själv väljer att forska, trots att det är omvittnat svårt att få tiden att räcka till svarar han att en viktig anledning är att forskning är så utvecklande.

– Man får tid att fundera och lär sig hela tiden nya saker. Det ger karriärmöjligheter både inom näringslivet och akademien, och även internationellt. Det är en fördel att ha den här bredden också när man arbetar kliniskt, säger han.

Vad gör du om fem år?

– Om fem år är jag disputerad och gör en ST inom något som rör hjärtat, kanske något kirurgiskt eller som kardiolog. Jag ser inte nödvändigtvis att jag jobbar i Sverige, även om jag trivs här. Om det finns en verksamhet som jag är lämplig att leda kan jag tänka mig att vara chef eller åtminstone vara engagerad i frågor om arbetsvillkor och ledarskap!

Tre skäl (enligt Theodor) till varför frågan är så viktig:

• Andelen forskande läkare har minskat de senaste 20 åren.
• Det gör det svårare att föra ut ny forskning till den kliniska verkligheten.
• En utveckling som kan drabba framtidens sjukvård och patienter.

Hur arbetar Sveriges läkarförbund med frågan?

Att andelen disputerade läkare ska öka är ett av Läkarförbundets strategiska mål. Vi har för första gången gjort en medlemsenkät om hur forskande läkare upplever sin situation. Den visar bland annat att av de läkare som har avtal om forskning, får var tredje läkare mindre tid för forskningen än vad som varit utlovat. För övriga läkare som forskar, finansierar en tredjedel sin forskning genom att göra den på fritiden. Över 40 procent av de forskande läkarna uppger att chefen inte tycker att forskningen är lönegrundande. 

I Forskande läkares villkor har Läkarförbundet listat förslag på hur situationen kan bli bättre, t ex genom att alla regioner ska erbjuda forskar-ST inom alla specialiteter. Förbundet vill att forskarutbildning ska likställas med klinisk karriär genom att ge specialistlön efter fem års ST-tjänstgöring.  Det behövs också fler särskilda anställningar för specialistläkare som har doktorerat, så att de kan fortsätta kombinera forskning och kliniskt arbete. Då kan också fler handleda den yngre generationen forskare. 

Utbildningsminister Mats Persson besökte Läkarförbundet när rapporten presenterades, och förbundet har haft en fortsatt dialog med Utbildningsdepartementets politiska ledning om frågorna.  

Just nu pågår Universitetsronden, där Läkarförbundet reser runt till samtliga universitet med läkarutbildning och tar upp forskande läkares villkor. Även regionerna är representerade under mötena, på både politisk och tjänstemannanivå.   

Text: Carina Järvenhag

>>Läs mer om Läkaravtal 2024<<