Tryggheten väger tyngst

Porträtt Klockan är ett och Mia Zetterberg har just kommit hem från jobbet när jag får tag i henne på telefon. Numera jobbar hon halvtid som medicinsk sekreterare inom psykiatrin i Falun. I november 2012 drabbades hon nämligen av utmattningssyndrom.

– Jag stannade hemma en vecka och trodde att det skulle vara bra sen. Jag har alltid varit en ”duktig flicka” som har gjort rätt för mig. Jag har arbetet mycket och intensivt, säger hon.

Tiden innan hon fick diagnosen hade minst sagt varit hektisk. Mia Zetterberg hade varit med och byggt upp en enhet för ätstörningar inom Landstinget Dalarna. Samtidigt som hon läste två högskoleutbildningar på deltid vid Högskolan i Falun och stöttade sin dotter som hade drabbats av psykiska besvär.

– Min familj och mina vänner sade till mig att jag inte kunde köra så hårt. Men jag tyckte att de överdrev eftersom jag alltid hade klarat av allting förr, berättar Mia Zetterberg.

Mia fick förtroende för sin läkare på en gång

En dag orkade hon inte längre. Hon kunde inte sova på nätterna och grät för det allra minsta. När hon inte kände sig bättre efter en veckas sjukskrivning kontaktade hon sin vårdcentral i centrala Falun.

– Det var första gången som jag träffade Daniel. Jag hade inte haft någon anledning att vända mig till vårdcentralen tidigare eftersom jag väldigt sällan är sjuk. Det första som slog mig var att han verkligen lyssnade, utan att lägga orden i min mun. Jag fick förtroende för honom på en gång!

Sedan dess har det blivit flera besök om året hos distriktsläkaren. Det visade sig nämligen vara mycket svårare att komma tillbaka efter utmattningssyndromet än vad Mia Zetterberg hade kunnat föreställa sig.

– Jag har verkligen kämpat för att bli frisk och jag har också försökt att gå upp i heltid igen, men det fungerar inte. Jag blir helt slut i hela kroppen och får ont i huvudet. Jag har inte kunnat jobba mer än halvtid sedan jag fick min diagnos.

2015 bytte hennes distriktsläkare Daniel Svedin arbetsplats till Grycksbo vårdcentral, som ligger ett par mil utanför Falun. Mia Zetterberg valde då att följa med.

– För det första är det en trygghet att träffa samma läkare. Du slipper dra din sjukdomshistoria igen, vilket bara tar en massa onödig tid. Jag litar också fullständigt på Daniel och vet att han har gjort allt han kan för mig. Vi har provat allt från samtalsterapi till yoga och kroppsterapi. Men i det här läget kan vi inte komma längre, utan jag får acceptera att jag enbart kan jobba halvtid i fortsättningen.

Läs även: ”Det tar tid att bygga upp en tillitsfull relation”

Mia Zetterberg har i övrigt bara gott att säga om Grycksbo vårdcentral, i motsats till sin gamla vårdcentral.

– Där var det rörigt och jag upplevde personalen som stressade och sura. De lovade att ringa upp, men återkom aldrig. Man kände sig helt enkelt bortglömd. I Grycksbo får man ett fantastiskt bemötande och känner sig verkligen sedd som patient.

Viktigast är kontinuiteten inom primärvården

I dag besöker hon vårdcentralen regelbundet var tredje månad. Varje besök är cirka 20–30 minuter långt, men de var längre i början av sjukskrivningen, då hon mådde sämre.

– Nu har jag ansökt om att bli permanent sjukskriven på halvtid. Daniel har skrivit ett sjukintyg, som helt perfekt beskriver min situation. Men det blev ändå avslag från Försäkringskassan, vilket jag har lite svårt att förstå. Nu kommer jag att överklaga det beslutet, säger Mia Zetterberg.

På frågan vad hon tycker är viktigast när hon besöker primärvården svarar hon utan att tveka att det är kontinuiteten.

Se filmen: ”Kontinuitet är fundamentet som primärvården vilar på”

– Det beror naturligtvis på vilken sjukdom du har, men för mig har relationen till Daniel varit väldigt viktig under min långa sjukdomshistoria. Om du har en infektion vill du kanske bara snabbt ha ett recept på penicillin, men för mig är det viktigt att ha samma läkare.

Trots kampen med myndigheterna tycker Mia Zetterberg att hon mår relativt bra i dag. Hon och maken har flyttat ut från Falun till den lilla byn Svärdsjö. Flytten är också en konsekvens av utmattningssyndromet.

– Jag kände att jag var tvungen att försöka finna lugnet och komma ifrån det högre tempot i stan. Här är det tre kilometer till närmsta granne. Vi odlar och producerar vår egen el med sol- och vindkraft. Sedan vill jag också nämna min fantastiska chef och mina kolleger som gjort det möjligt för mig att komma tillbaka i min egen takt, säger Mia Zetterberg.

Carina Järvenhag