”Resan mot nära vård har redan börjat”

Porträtt Den här torsdagen befinner sig Emma Spak på SKL:s kontor på Hornsgatan i Stockholm. Hon delar sin tid mellan att vara samordnare på halvtid och att arbeta som ST-läkare på Närhälsan hemma i Göteborg.

– Det är mycket tåg och tidiga morgnar just nu. En fördel är att jag är en person som fungerar på ganska litet sömn, säger hon, när vi har slagit oss ner i kafeterian högst upp i huset med utsikt över Stadshuset och Gamla Stan.

Efter att ha suttit och pratat med Emma Spak en stund slås man av två saker; hennes obotliga optimism och hennes tro på att man själv måste engagera sig för att åstadkomma en förändring.

– Om vi vill uppnå en förändring av primärvården kan vi som medarbetare inte sätta oss med armarna i kors. Då måste vi fråga oss vad vi själva kan göra för att bidra till en bättre arbetsmiljö och utvecklingen av primärvården, säger hon.

Behövs reformerad syn på sjukvårdens uppdrag

Hennes jobb som samordnare är kopplat till den pågående utredningen om att effektivisera vården och utveckla primärvården som leds av regeringens särskilda utredare Anna Nergårdh.

Läs även: ”Vården är gäst i patientens liv, inte tvärtom”

På frågan vad hennes eget uppdrag konkret innebär svarar Emma Spak att det dels handlar om att vara SKL:s länk till utredningen, dels om att samordna SKL:s stöd till både kommuner och landsting i övergången till en mer nära vård. Hon säger att många verksamheter redan har kommit långt.

–I vissa fall genom många års utveckling på golvet och i andra fall genom strategiska politiska beslut. Vi ska stödja en förändringsresa som redan har börjat. Mycket av jobbet handlar också om att skapa en gemensam tankebild inom SKL och hos SKL:s medlemmar om vad nära vård är för någonting och vart vi är på väg, säger Emma Spak.

Ett ord Emma Spak gärna använder är ”sömlöst”, vilket hänger samman med att sjukvården och omsorgen måste genomföra den här förändringen tillsammans. Då kan det inte finnas några vattentäta skott varken mellan landstingen och kommunerna, eller mellan primärvården och sjukhusen.

– Traditionellt har vi inte alltid varit så bra på att rigga samarbeten mellan primärvården och sjukhusvården. Om vi ska lyckas med den här omställningen kan vi inte bygga våra resonemang på en föreställning om ett vi och dom.

För att alla ska kunna sträva mot samma mål menar Emma Spak att det behövs en reformerad syn på sjukvårdens uppdrag.

– I Sverige har vi länge haft en sjukhusfokuserad och reaktiv vård. Omställningen handlar om en övergång till en mer proaktiv, förebyggande och hälsofrämjande vård, säger hon.

Läs även: Dags för konkreta förslag för att lösa primärvårdens utmaningar

Egenvård är den röda tråden i nära vård

Tanken är alltså att vårdens resurser utnyttjas mer effektivt och jämlikt om patienter kan tas om hand inom primärvården. Och om människor i större utsträckning har möjligheten att vara aktiva i sin egen hälso- och sjukvård.

–Med en åldrande befolkning och begränsade resurser pågår samma diskussioner och förändringar runtom i världen. Det är mycket mer effektivt att ta hand om människor i en  välfungerande primärvård än på sjukhusen. Dessutom ska patienter med kroniska sjukdomar ha möjlighet att ta hand om sig själva på ett bra och proaktivt sätt, säger Emma Spak.

Egenvård finns som en röd tråd i visionen om en framtida och mer nära vård. Och inom det här området händer det enormt mycket spännande saker, enligt Emma Spak. Ett exempel är hur primärvården i Sörmland arbetar med patienter med hjärtsvikt. De mäter sin vikt dagligen och har både tillgång till ett elektroniskt beslutstöd och kontakt med en sviktsköterska på vårdcentralen, så att de kan justera sin medicinering i hemmet.

– Egenvård är den närmsta nära vården. Den utgår från patientens egna förutsättningar och vad patienten kan göra själv med stöd och uppbackning från vården. Det här handlar inte om att vi ska vältra över ansvar på patienterna eller anhöriga, säger Emma Spak.

Krävs mod för att öka digitaliseringen av sjukvården

Hand i hand med egenvård går också den ökade digitaliseringen av sjukvården. Ett område där sjukvården har hamnat på efterkälken, både som stöd för nya arbetssätt och vad gäller IT-system för logistik och kommunikation.

–Försök med videobesök och digital tidsbokning kommer inte att fungera perfekt från början. Vi måste vara öppna för att testa oss fram, backa och göra om från början samt ha modet att kunna misslyckas ibland.

Mod och uthållighet är alltså två viktiga ingredienser för att omställningen till nära vård ska lyckas. Emma Spak påminner också om att det kommer att ta tid.

– Anna Nergårdh har skissat en tioårig färdplan och vi har hunnit ett knappt år på den resan. För att det här ska lyckas måste politiker och verksamhetschefer vara uthålliga, även om två-tre år när frågan inte står högst upp på agendan längre. Men jag uppfattar att det finns en stor enighet om vad man vill uppnå från politiken, sjukvården och från fackliga organisationer och patientorganisationer.

På frågan hur hennes eget skifte från att jobba som förtroendevald för Läkarförbundet och att nu arbeta för arbetsgivarsidan svarar Emma Spak att det är viktigt att kunna påverka på olika sätt. Hon får fortfarande driva sina hjärtefrågor inom vård och omsorg.

Emma brinner för att påverka och förbättra sjukvården

– För mig handlar det om att påverka och förbättra vardagen för alla, både för patienter och för alla kolleger. Jag tror aldrig jag kommer att jobba 100 procent kliniskt som läkare. Jag vill också ha överblicken och chansen att få påverka vården bredare. Jag har alltid velat ha flera järn i elden. Mitt jobb här på SKL berikar mitt kliniska jobb – och vice versa!

På frågan varför hon själv valde att börja jobba inom primärvården säger hon att det var en slump, från början ville hon bli kirurg. Men ett anställningsstopp på Sahlgrenska Universitetssjukhuset gjorde att hon i stället tackade ja till en ST-tjänst på en vårdcentral i Göteborgs norra skärgård.

I en glesbygd som skärgården fanns inget annat val än att lösa allting med de resurser som finns och med ett tätt samarbete mellan olika professioner och enheter.

– Där arbetade vi nära patienterna på riktigt och byggde relationer. Något som verkligen fångade mig. Det är det nära vård handlar om. Det är ett förhållningssätt, en filosofi om hur vi ska leverera vården, inte en fråga om stora organisationsförändringar.

Carina Järvenhag