Marcus har blivit sin egen läkarhjälte

Porträtt – Jag hade en naiv föreställning om yrket, innan jag började på läkarlinjen. Jag tänkte att jag skulle bläddra i en stor bok med alla symptom, ta fram rätt medicin och fixa allt, säger Marcus Stenberg Ribeiro.

Vi sitter på hans mottagningsrum på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. Här har han jobbat som ST- läkare inom förlossning och obstetrik sedan hösten 2015.

– Idag vet jag att man sällan kan bota, men nästan alltid lindra. Det viktigaste i yrket handlar om att lugna eller stilla patientens oro.

Bäst i yrket är den genuina kontakt han kan få i mötet med patienten, säger han.

– Det som är så spännande med det här yrket är att möta främmande människor som berättar väldigt personliga saker. Sådan är yrkesrollen och det är fantastiskt. Samtidigt kan det vara uttömmande. Mitt behov av att vara ensam och att ha det tyst omkring mig när jag kommer hem är stort.

Tänker du på jobbet när du kommer hem?

– Absolut. Min flickvän är barnläkare, och det är likadant för henne. De veckor vi ägnar oss åt forskning, är det enklare att träffa vänner och umgås socialt. Har man en tuff vecka, behöver man lugn och ro på kvällen. Jobbet påverkar ens sociala liv i väldigt stor utsträckning.

Marcus Stenberg Ribeiro, född 1986, växte upp i villaförorten Sjöberg i Sollentuna. Pappan kommer från Lissabon i Portugal och mamman från Falun. Intresset för att bli gynekolog och förlossningsläkare väcktes under studietiden.

– Det finns ett femtiotal olika sorters specialiteter du kan välja som läkare. Under utbildningen går man ett varv genom alla specialiteter. Det blir lite slumpartat vad man fastnar för. Jag tyckte obstetrik och gynekologikursen var superbra och på den vägen är det.

I de enstaka fall det går dåligt, så är det fruktansvärt

Till Karolinska Huddinge sökte han sig tack vare förlossningsvården, som han beskriver som väldigt positiv.

– Vi har en mödra- och spädbarnsdödlighet som är väldigt låg. Som förlossningsläkare gör jag fyra planerade kejsarsnitt i veckan. Det är stort att vara med när en människa kommer till världen. I de enstaka fall det går dåligt, så är det fruktansvärt, säger han.

Marcus Stenberg Ribeiro beskriver sin vardag som splittrad mellan olika verksamheter. Avdelningsarbete med mottagning, förlossning, operation och gynakuten.

– Det vi eftersträvar är att en och samma läkare har ansvaret för patienten under hela vårdtiden. Det vill säga att samma läkare skriver in patienten, utför operation och har kontakt med patient efter operation. Det innebär också att man ska vara tillgänglig, säger Marcus Stenberg Ribeiro.

Två helger i månader har han jourtjänstgöring. Antingen 9-timmars dagpass eller 15-16 timmar långa nattpass.

Hur påverkas du av de långa jourpassen?

– I början var det jättejobbigt, men då var det så mycket som var nytt. Nu blir jag inte lika trött längre. Man vänjer sig. Och jag har blivit bättre på att ta en paus och sätta mig ner och äta i en kvart. Länge hade jag svårt att unna mig att äta middag om det var patienter som väntar. Det kan vara en gravid kvinna som haft blödningar i tidigare graviditet och är jätteorolig. Ska hon vänta i en halvtimme bara för att jag ska äta middag?

Gravida bör absolut kunna undantas från jour

De veckor Marcus Stenberg Ribeiro ägnar åt forskning ger ett andrum. Att kunna gå hem i tid, äta och gå på toaletten när man vill, och tillfälligt vara befriad från ansvaret över patienters liv och död, är en sorts lyx.

Läkarförbundet driver frågan om en mer flexibel jour- och beredskapstjänstgöring för gravida och äldre läkare. Hur ser du på det?

– Gravida bör absolut kunna undantas från jour, det finns forskning som stöder det. Egentlig borde sjukvården vara ambassadörer för allt vi tycker är hälsofrämjande. Sjukvården borde bli bättre på att ge oss friskvård, vi ska ju gå i bräschen. Vi har en friskvårdstimme i veckan, som vi kan ta ut. Det är naturligtvis bättre än ingenting.

Som det ser ut nu kan arbetsgivaren schemalägga er mellan 7.00 och 21.00. Det pågår en diskussion om en annan typ av schemaläggning, där arbetstiderna skulle kunna spridas över hela dygnet. Hur ser du på det?

– Jag antar att politikerna tänker att med en annan schemaläggning, vill man uppnå ett bättre flöde. Men om vi ska ta emot fler patienter för operation, så kommer vi behöva fler sängplatser. Vår flaskhals är vårdplatsbristerna. Ju fler operationer vi gör, desto fler sängplatser behöver vi.

Och hur skulle en sådan schemaläggning påverka patienten?

– Det är till exempel konstaterat att operationer nattetid ger sämre utfall. Å andra sidan kanske de patienter hade ett sämre utgångsläge, eftersom de behövde opereras akut. Det finns andra problem också. Vi har läkare med 40 års yrkeserfarenhet som jobbar bakjour och därför har vi idag tillgång till deras stora kompetens och erfarenhet. Med en annan schemaläggning skulle kompetensen spridas tunnare och det ser jag som ett stort problem.

På uppdrag av Läkarförbundet har det oberoende konsultföretaget PwC kartlagt läkarnas arbetstider i rapporten Läkares arbetstid. Kartläggningen visar på 41,1 timma arbetsvecka i snitt för alla kategorier sjukhusläkare plus beredskapstjänstgöring 4 timmar i snitt per vecka.

Läkare jobbar alltså mer än folk i allmänhet. Är du förvånad över resultatet?

– Nej, det är väl skönt att veta. Läkare gillar att ha saker svart på vitt. det här resultatet var precis vad vi misstänkte.

Ändå finns en föreställning hos vissa, att läkare kan vara lediga nästan hur mycket som helst tack vare jourtidskompensationen.

– Det stämmer inte alls. Ofta är det tvärtom svårt att ta ut ledighet. Även om vi har en verksamhetsledning som förstår att ledighet i realiteten handlar om att medarbetare inte ska gå in i väggen, säger Marcus Stenberg Ribeiro.

Det uppsagda avtalet i landstinget i Stockholm

Han förklarar hur jourkompensationen fungerar: trettio procent av jourkompensation går automatiskt ut i lön. Sjuttio procent kan man ta ut i ledighet. Men har man inte tagit ut kompensationen i ledighet inom sex månader får man ut det i lön istället.

– Många läkare här har 300-400 timmar jourkompledigt som de inte tagit ut.

Varför tar de inte ut ledigheten?

– Därför att de behövs här.

Vi pratar om de lokala jour- och beredskapsavtal som nyliges sades upp för läkare i Stockholms läns landsting.

– För oss inom sjukvården är det främmande att tillämpa något som man inte först prövat. Nu säger politikerna upp ett avtal utan att veta hur det blir istället, säger Marcus Stenberg Ribeiro.

När han har jourkompledighet en vecka så passar han på att baka, träna och spela musik. Mycket tid går även till studier och fortbildning.

Om du fick önska dig någon förbättring, vad skulle det vara?

– Jag skulle önska att det fanns mer sjukvårdspersonal i de organ som fattar politiska beslut. Men det kräver också att vi engagerar oss politiskt. Många läkare gör inte det. Vi jobbar istället, säger Marcus Stenberg Ribeiro.

Vill du dela med dig av din berättelse på TryggVård.se? Kontakta oss på Läkarförbundet erik.kjellin@slf.se.