“Alla som fyllt 60 bör få en individuell lösning”

Porträtt Bengt Asking utbildade sig till läkare – och doktorerade – på en och samma gång på läkarprogrammet vid Lunds universitet. Forskning upptog en stor del av hans tid under utbildningen, men sedan blev längtan efter att jobba med patienter för stark och 1991 sökte han en tjänst som allmänkirurg vid Ryhovs länssjukhus i Jönköping. Ett sjukhus som han sedan dess har varit trogen.

– Jag hade en stark längtan efter att bli kliniker och att kunna arbeta med patienter. Mitt honnörsord är kontinuitet och det ser jag som en förutsättning för att kunna ge människor en trygg vård, säger Bengt Asking.

Hot mot kontinuiteten

I dag ser han både omsättningen på läkare och systemet med hyrläkare som ett hot mot den kontinuiteten.

– Vi märker det inte minst inom primärvården att det är en väldigt hög omsättning på läkare. I en sjukdomsprocess är det dåligt för alla att det hela tiden kommer in nya personer. Man vinner så mycket på att träffa en och samma läkare.

Bengt Asking tycker dock att han på sin egen arbetsplats i mångt och mycket har kunnat arbeta efter den principen.

– Jag har haft möjligheten att lotsa patienter hela vägen från diagnos, genom operation och till att bli friska. Att arbeta med cancerpatienter är en förmån och jag kan känna mig besjälad av möjligheten att kunna hjälpa till. Det är ingen som går oberörd av att få vara med på en sådan resa.

Jourerna känns tyngre nu

En relativt stor del av arbetet är förstås också oplanerad. Bengt Asking har ungefär 45 dygn schemalagd bakjour om året. En uppgift som han anser är viktig, inte minst för att kunna överföra sin kunskap till yngre läkare.

– Jag ser bakjouren som en viktig del av min erfarenhet och en jätteviktig del av mitt jobb. Jag känner ett ansvar för de yngre läkarna och för att de ska ha någon att ringa till.  Sedan kan jag ärligt säga att jourerna känns tyngre nu än de gjorde för 20 år sedan. Det är alldeles klart att man blir tröttare med åren, säger Bengt Asking.

Läkarförbundet driver frågan om att arbetsgivarna ska låta äldre läkare slippa nattarbete om de så önskar. Hur ser han på det?

– Det är väl ett väldigt rimligt krav! Men man måste också titta på den individuella 60-åringen. Om man ställer upp tio 60-åringar bredvid varandra är det väldigt olika var man befinner sig. Jag tror på en hög grad av individualiseringen av arbetsvillkoren. Samtidigt som jag tycker att frågan alltid måste ställas om man vill kliva av jouren eller inte.

Den frågan har inte Bengt Asking själv fått, utan han jobbar på som vanligt. En anledning till att han själv har energin kvar tror han beror på de dagliga cykelturerna till jobbet, en mil åt vartdera hållet.

– Jag hade inte klarat av det här jobbet, utan daglig motion av den kalibern. Det ger mig också en möjlighet att rensa huvudet. Sedan finns det förstås alltid en gräns när man bör sluta med det kirurgiska hantverket. När man inte är tillräckligt skärpt för att klara av det.

Slå vakt om den kompetens som finns

Han efterlyser en form av utvecklingssamtal inför de sista åren i arbetslivet. Dessa skulle både handla om att tillgodose individuella önskemål och om att slå vakt om den kompetens som finns. Bengt Asking brinner nämligen för kunskapsöverföringen till kommande generationer av läkare. Därför har han också i många år varit studierektor för ST-läkarna vid Ryhovs sjukhus.

– Jag efterlyser någon form av utvecklingsamtal för att tillvarata kompetensen hos dem som fyller 60 år. Ett samtal om hur ser min pensionsbild ser ut? Om jag vill vara kvar i jouren eller inte? Hur min kunskap på bästa sätt kan föras vidare? Ett sådant samtal och bemötande skulle kunna få läkare att stanna kvar ytterligare en tid och vi skulle få en bra kompetensöverföring. Här kunde arbetsgivarna vara bättre!

Läs även: Lojala läkare gör att systemet inte brakar samman

Bengt Asking säger att de flesta som har hunnit fylla 60 år börjar fundera på framtiden och på ett liv utanför sjukhuset. Samtidigt finns det en stor lojalitet både med yrket och arbetsplatsen som gör att man kan tänka sig att jobba kvar under rätt förutsättningar, till exempel ska man kanske bara operera på halvtid och fungera som mentor under den andra halvtiden.

På frågan vad som krävs för att få till ett sådant utvecklingssamtal menar han att det krävs en samordning mellan den högre förvaltningsnivån och verksamhetschefen på kliniken.

– Det behövs en gemensam strategi för den framtida kompetensförsörjningen så att inte äldre läkare som är kritiska för vården bara försvinner, säger Bengt Asking.

Att se andra utvecklas är bland det roligaste som finns

På frågan om hur han själv vill avsluta sitt långa yrkesliv på Ryhovs sjukhus duckar han litegrann, men säger att han troligen vill gå ner i tid inom en snar framtid.

– Framtidsscenariot är att andra kommer att ta över mina arbetsuppgifter på bästa sätt, men då måste de också ges förutsättningar till det. Något av de roligaste som finns är att vara med när yngre läkare lär sig saker, det är fantastiskt!

Samtidigt ser Bengt Asking oroande tecken på att strategiska diskussioner och  kunskapsöverföring inte riktigt hinns med i dag.

– Det är viktigt att värna om kopplingen mellan det dagliga arbetet samt undervisning och forskning med ST-läkare. Om man är kliniker och dagligen jobbar med patienter måste det finnas en koppling till medicinsk utveckling och forskning. Att cancerpatienter i dag lever längre och får en skonsammare behandling har vuxit fram ur ett sådant ömsesidigt växelspel, säger Bengt Asking.

 Text: Carina Järvenhag