Karin Båtelson, Tryggvård.se en webbplats från Sveriges läkarförbund. Med Trygg vård och tryggvård.se vill vi synliggöra Sveriges läkare.
Foto: Björn Larsson Rosvall / TT

Vårdplatsbrist leder till dödsfall

Bristen på vårdplatser skapar en ond cirkel med personalflykt och stora patientsäkerhetsrisker som följd. Vi måste vända utvecklingen.

Vi läkare är ansvariga för alla beslut som rör en patients utredning, vård och behandling. Vi bedömer, diagnosticerar och prioriterar. Vi följer förlopp, får nya resultat och prioriterar om.

När fler patienter kommer in till sjukhuset bedöms de i förhållande till de som redan är på plats och vi prioriterar om igen.

Detta sker oavbrutet med patientens behov och hela verksamhetens resurser för ögonen med syfte att kunna ge alla rätt vård i rätt tid, men sjukast först och mest.

Tvingas prioritera allt hårdare

Med den nu akuta vårdplatsbristen tvingas man prioritera allt hårdare med ofta helt orimliga beslut där svårt sjuka patienter ställs mot varandra. Kollegor vittnar om att man nu ofta tar beslut som man vet inte är medicinskt optimala och i en del fall inte heller försvarbara.

Oron är stor och många anklagar sig själva för fel som uppstår. Det innebär en konstant stor etisk stress. Nyligen kom siffror att kvinnliga läkare som yrkesgrupp står för den största ökningen av långtidssjukskrivna mellan 2014 och 2015. Hela 60 procent.

Detta skapar förstås oacceptabla risker. Tidningen Sjukhusläkaren har genomfört en granskning av samtliga Lex Maria-anmälda dödsfall som inkom till IVO, Inspektionen för vård och omsorg, under förra året.
Lyssna: Studio Ett – När är akutkrisen löst?

Av 55 anmälda dödsfall visade utredningarna att  vårdplatsbrist, personalbrist och/eller hög arbetsbelastning varit till stor del orsaken i tretton fall. Några exempel:

  • 72-årig man med behov av andningsvård och intermediär vårdplats läggs istället på urologavdelning och avlider
  • Kvinna flyttas runt utan ordentlig övervakning, när hon till slut måste akutopereras är det för sent
  • Gravid kvinna skickas hem i brist på vårdplats, barnet avlider i livmodern
  • Ryggopererad patient flyttas på natten från IVA, trots fortsatt behov av andningshjälp och trots operatörens protester, och avlider
  • Patient placeras på grund av vårdplatsbrist på annan vårdavdelning än det medicinska tillståndet krävde, och avlider
  • Plats på medicinavdelning saknas – tillståndet förvärras och patient förs till intensivvårdsavdelning för sent, och patienten avlider
  • Patient blir kvar på akuten i brist på plats på neurologavdelning – avlider
  • Kvinna avlider efter missar i anamnes och kontroller på extremt rörig akut
  • För tidigt född bebis får för hög dos av läkemedel pga hög arbetsbelastning

Utgången för varje enskild patient kan man inte säkert uttala sig om, men dessa personer skulle åtminstone haft en ärlig chans om det inte vore för en alltför hårt pressad sjukhusorganisation.

Detta är inte heller fall som hade kunnat avhjälpas med stärkt primärvård eller fler kommunala platser. Här handlar det om sjukhusens resurser!

Vi måste sätta ljus på problemen

Varför för vi då fram detta?  Dels är det helt fel att journalister behöver ägna stor tid till att ta fram dessa uppgifter. Informationen om utgången av dessa tragiska fallbeskrivningar ska finnas lättillgänglig i både IVO:s och landstingens redovisning.

Fakta ska ju vara grunden för både politiska beslut om politik och styrning och för de som leder sjukvården på olika nivåer. Att sätta ljus på problemen är det enda sättet att komma tillrätta med de organisatoriska problemen.

Dels måste dialogen förbättras mellan beslutsfattare och professionsföreträdare, med respekt och tillit, för att skapa en gemensam verklighetsbild – först därefter kan vi finna lösningar.

Personal och medborgare demonstrerar och startar upprop

Istället har vi en tillitsbrist och informationsbrist där ansvariga går ut och säger att patientsäkerheten inte är hotad, att det beror på sommar eller influensa, att riskerna är sjukhusens egna problem eller att vårdpersonal måste ta eget ansvar och sluta peka finger.

Läs även, Dagens Medicin: ”Huvudmän har skapat ond cirkel med vårdplatsbrist som följd”

Personal och medborgare å sin sida demonstrerar, startar upprop och skriver otaliga debattartiklar om bristande patientsäkerhet. Arbetsmiljöverket säger att de inte kan göra mer i sina vitesföreläggande när det gäller vårdplatsbrist.

Sjukvårdsminister Gabriel Wikström säger att det är landstingen som måste ta sitt arbetsgivaransvar och har uppdragit åt Socialstyrelsen att utreda vad han kallar anekdotiska uppgifter om risker. IVO konstaterar att risker finns men enbart på övergripande nivå.

Myndigheter måste ha kompetens

För att sjukhusvården ska fungera behövs ett bra lokalt ledarskap med insikt om de medicinska behoven och hur man stöttar i beslut om knappa resurser. Det behövs tid i mötet mellan läkare och patient, rätt teamkompetens och vårdplatser.

TV: Därför dör patienter helt i onödan

Landstingen måste skapa en miljö där vi som arbetar på sjukhusen med de svårast sjuka vill vara kvar. Myndigheter måste ha kompetens om vad de ska utvärdera och medverka till adekvat kunskap inte bara på aggregerad nivå. I vissa fall behövs mer krafttag nationellt.

Så politiker, myndigheter och sjukhuschefer – följ vissa av era kollegors exempel och följ med oss på arbetet en dag eller två.  Och från vården – bjud in att ta med någon intresserad!

Det kan bli en start för hur vi ska vända utvecklingen åt andra hållet igen.

Vi vill arbeta i och ge en vård som leder till friskare patienter och frisk personal. Vi kan bättre med dialog och gemensamma krafter.

Karin Båtelson, ordförande Vårdplatsgruppen inom Sveriges läkarförbund

”Med TryggVård.se vill vi synliggöra Sveriges läkare”Heidi Stensmyren

41,1 timmar

Läkarkåren ska bemanna samtliga timmar på en vecka. Utöver 40 timmars ordinarie arbetstid ska 128 timmar bemannas som jour och beredskap. För att bemanna när behoven är som störst och på ett kostnadseffektivt sätt förläggs den ordinarie arbetstiden när verksamheten är som mest intensiv. På dagtid.

Läs vår rapport: Läkares arbetstid

Inte medlem? Klicka här för att bli medlem i Läkarförbundet