Forskaren Marianne Törner ser faror för patientsäkerheten

Nyhet Marianne Törners skrivbord är täckt av prydliga pappershögar. Hon säger med ett skratt att det kanske tyder på en viss metodik i pappersflödet.

Vi befinner oss i hennes arbetsrum på Arbets- och miljömedicin vid Sahlgrenska akademin i Göteborg.  Sedan 2010 har hon forskat om kopplingen mellan vårdpersonalens villkor och patientsäkerheten.

Men redan i början av 1980-talet tittade hon på ergonomi i förhållande till olyckor.

Hon hörde nyligen av sig till Läkarförbundet efter att ha sett ett inslag på TV-nyheterna med en politiker från Västra Götalands regionstyrelse.

– Han sade uttryckligen att bemanningssituationen inte hotar patientsäkerheten. Då undrar jag om det handlar om okunnighet eller feghet.

Att patientsäkerheten inte är hotad är samma sak som att säga att personalen inte behövs. Det är kränkande för personalen att höra det här, säger Marianne Törner.

Man måste göra sig attraktiv för att få röster i nästa val

Förutom att forska är hon en flitigt anlitad föreläsare av olika sjukhus, primärvård och av SKL, men hon konstaterar att våra folkvalda politiker aldrig har anlitat henne.

– Nu säger jag inte att politiker är onda människor. Det ligger i det demokratiska systemet att det är svårt att säga obekväma sanningar. Man måste göra sig attraktiv för att få röster i nästa val.

Men det är oroande om beslutsfattarna inte har en korrekt bild. Om jag vore politiker skulle jag direkt tillbringa en dag i vården och bara lyssna till dem som jobbar där.

Marianne Törner menar också att en missriktad vilja att lugna allmänheten är en orsak till att politik och sjukhusledning alltid hävdar att patientsäkerheten inte är hotad.

– Vården klarar fortfarande för det mesta av att ta hand om de riktigt svårt sjuka patienterna.

Men frågan är hur väl man klarar patientsäkerheten när människor dör på akuten eller när operationer av svårt sjuka barn skjuts fram hela tiden på grund av för få intensivvårdsplatser.

Patientsäkerhet och personalsäkerhet

Marianne Törner gjorde för ett par år sedan en studie finansierad av Försäkringsbolaget AFA om Säkerhetsklimat i vården – betydelse för anställdas och patienters säkerhet.

Boken innehåller en enkätstudie med 2 400 personer som arbetar inom vården och man har även djupintervjuat 36 läkare, sjuksköterskor och undersköterskor. Den viktigaste slutsatsen är att patientsäkerhetsklimatet går hand i hand med personalsäkerhetsklimatet.

– Det måste finnas tillräckliga resurser för att klara av fluktuationer inom ramen för befintlig organisation. Man kan inte alltid ligga på bristningsgränsen, som i dag när man samtidigt drar in personalresurser och ökar kraven. Vår studie visar att då jobbar man helt enkelt dummare, säger Marianne Törner.

Hon säger att den här ”dumheten” visar sig i alla delar av arbetet. Vårdpersonal som befinner sig på bristningsgränsen blir sämre på det mesta; att hantera komplexitet, kunna visa empati och att kunna fatta väl avvägda beslut.

Vården går att arrangera på ett smartare sätt

Samtidigt menar vissa att vården går att arrangera på ett smartare sätt och att det därigenom går att klara uppdraget med mindre resurser. Något som Marianne menar att vi ännu inte sett några bra exempel på.

Hon hänvisar bland annat till en tysk undersökning från ett stort antal sjukhus. Den visar att det gick att öka beläggningen upp till 92,5 procent, utan någon egentlig försämring av patientsäkerheten.

Men detta var en ”tipping point” och över den siffran ökade mortaliteten markant.

– Målet för de flesta svenska sjukhus tror jag ligger över 90 procent, och i verkligheten ligger beläggningen på över 100 procent.

Många vittnar om allt sämre arbetsvillkor som i ett första steg har lett till att sjuksköterskor har lämnat de stora akutsjukhusen. Jag tror att läkarna blir nästa grupp som lämnar, säger Marianne Törner.

Viktigt att känna mening i sitt arbete

En annan aspekt med vårdpersonalens arbete, som hon lyfter fram i sin forskning, är det relationella kontraktet man har haft med sin arbetsgivare.

För läkare, och annan sjukvårdspersonal, är det viktigt att känna mening i sitt arbete. Det kontraktet gör också att man tänjer på sig lite extra för att klara av arbetsbelastningen.

– Om det relationella kontraktet urholkas känner man sig exploaterad och då vill man inte vara med längre. Man börjar kanske fundera på att sluta och redan långt innan man gör det övergår relationen till att enbart handla om transaktioner, och då har man förlorat mycket värde i organisationen.

Om jag spekulerar tror jag att det är detta som har hänt med sjuksköterskorna. Nu vill de åtminstone få vettigt betalt och kunna gå hem klockan fem!

Marianne Törner ser att läkare fortfarande har en hög grad av lojalitet till sitt uppdrag, och att det också finns sociala normer att förhålla sig till.

– I en av djupintervjuerna berättar en läkare att hen fått kommentaren: ”Mesa dig inte, du är ju läkare”. Sådana sociala normer är fruktansvärt svåra att bryta för den enskilda läkaren.

Därför hoppas politiker och sjukhusledningar att kunna lösa problemen inom sjukvården genom att vårdpersonalen tänjer sig lite till.

Läkarna borde höras mer

Marianne säger att det var en känsla av oro, tillsammans med ett vetenskapligt intresse för organisationspsykologi, som gjorde att hon började forska om arbetsvillkoren inom sjukvården.

– Vi får en högkompetent och rättvis vård för våra pengar i Sverige – jag vill att vi räddar den! Jag tycker också att läkarna har varit alldeles för tysta, alldeles för länge och accepterat de här villkoren – de borde höras mer! När inte pressen belyser sjukvården ur ett folkbildande perspektiv måste professionen göra det i stället!

Text: Carina Järvenhag

Vill du dela med dig av din berättelse på TryggVård.se? Kontakta oss på Läkarförbundet erik.kjellin@slf.se.